ZzZzz från soffan. Idag har jag cyklat igen i Stockholm. 43 km sammanlagt och jag är minst sagt nöjd.
Träffade Agneta Sjödin som också var på cykeltur. Åt lunch med henne och tog rygg på vägen hem, tills hon försvann efter att jag låg på bromsen för länge i en slingrig nedförsbacke. Lite orutti kan man tycka men jag har inte tid att göra illa mig såhär nära inpå tävlingen. Så jag bromsar. På Stockholm triathlon bromsar jag inte. Hon var snabb också bör tilläggas (:
Cykelvärlden är en värld för sig, en hel vetenskap. Det här har jag lärt mig idag:
– Fika är A och O för cyklister. Ingen cykeltur utan fika. Jag har fikat två gånger idag.
– När man cyklar har man inte på sig underkläder, för det skaver. Visste ni det? Jag är helt förundrad, vet inte om det är för mig. Men på vägen hem lärde jag mig att skav inte är för mig heller. AJ!
– Man måste alltid smörja in sig. Ni vet… där det skaver.
Nu blir det ZzZzz på riktigt. Godnatt!
Hallå från Hufvudstaden! Idag gästade jag TV4 Vardagspuls. Det sändes live och jag var förstås superdupernervös men jag tycker att det gick bra. Kristin Kaspersen intervjuade mig och vi fick fram det mesta, dock går tiden fort i TV ska ni veta, trodde att det hade gått max tre minuter när vi var klara.
Klippet kan ni titta på via denna länk.
Jag hann inte ens komma hem från studion innan jag såg hur klippet började delas på Facebook, tog screenshots för att komma ihåg vilka som delat så att jag kan tacka personligen när adrenalinet hade släppt lite. Sedan delades länken så mycket att jag inte ens hann med längre. På Instagram likaså. Ofta blir jag tillfrågad var jag hittar min inspiration och sanningen är att jag många gånger finner den hos er. Ni som läser bloggen, gillar bilder och kommenterar på Instagram, skriver till mig på Facebook och delar länkar. Jag slutar aldrig förundras, glädjas och beröras av er. Ibland glömmer jag att skriva tillbaka och ibland hinner jag inte men det undgår mig aldrig. Blame it on my head and not on my heart. Ni får mig att vilja mer och att orka mer. Tack för det.
Jag har använt många olika märken på träningskläder men aldrig några som är i så bra kvalité och så genomtänkta som Crafts kläder. Jag märkte det extra mycket när jag var på Playitas. Cykelkläderna är helt otroliga, så sköna och passformen är verkligen enastående. Jag svettas ganska mycket och ogillar när kläderna klibbar fast sig på kroppen och därför har jag alltid dragit mig för att träna utomhus. I dessa tider har jag inte längre något val och då är det tur att jag bara blir klibbig i ansiktet och i proteserna nuförtiden.
På bilden har jag på mig Glow singlet och Glow BIB shorts, båda är från sommarens cykelkollektion.
Idag var jag på Craft HQ eftersom jag behöver lite varmare kläder att cykla och springa i, är ju inte riktigt Playitasväder här hemma. Varje gång blir jag lika tagen av bemötandet och generositeten när jag är där och otroligt hedrad att jag får vara med i teamet när jag går därifrån. Ska bli spännande att öppna paketet, och visa er förstås!
Det har varit en bra vecka, man kan nästan säga att den går till historien. I torsdags gav simcoach Jonas mig “ett påskägg” som han kallade det. Han sammanfattade simpasset som: det bästa, snabbaste och längsta. Jag satte PB på 50 m frisim och minskade min tid med 6 sekunder sedan förra mätningen. Sammanlagt 1800 m också som är kanske inte långt för världen men för mig som bara för några månader sedan somnade som ett barn efter 600 m var det en otrolig boost att gå från simarenan och fortfarande känna mig någorlunda pigg.
I lördags åkte jag till Stockholm för att spendera några dagar här. Vi firade min morfar som fyller 80 år i söndags och idag åkte jag till Amir som ska cykla med mig på Stockholm Triathlon. Han ska alltså inte tävla utan kommer stötta mig under mina 4 mil. Först tänkte jag att jag kommer klara cyklingen själv men vid närmare eftertanke insåg jag att mina proteser förmodligen kommer att strula då det kommer bli svettigt och varmt och det kan vara bra att ha med någon som kan hjälpa till.
Vi har bara haft kontakt via Facebook och idag var alltså första gången vi sågs på riktigt, ett möte jag verkligen sett fram emot. Vi åkte ut till Ekerö där det fanns en bra cykelväg att köra på, ganska glest med trafik. Tiam, Amir son var också med och vi cyklade sammanlagt 35 km. Min första riktiga cykeltur i Sverige! Betydligt mindre motvind än i Playitas men tufft ändå.
Amir är en GRYM cyklist, tummen upp för det. Nu får jag jaga honom under Stockholm Triathlon, det ser jag fram emot!