Currently Browsing "Craft Sportswear"

Craft-tomten kom med detta fina underställ till mig lagom till julafton. Tyvärr har det inte varit tillräckligt kallt här hemma för att jag ska kunna ha det på mig. Men de här fina plaggen följer med till Salzburg om drygt en vecka!

Anja Pärson och Filippa Rådin har tagit fram denna kollektion tillsammans med Craft Sportswear. Roligt med mycket färg och vill ha begär på precis allt. Se hela kollektionen här.

/ / / /

Nu är vi inne i maxlyftsperiodens sista vecka. Det har gått riktigt bra tycker jag, klart över förväntan.

Vi har gått ner på 6 reps x 4 set och jag har lyckats öka mina vikter på varje pass. Kajsa har varit med varje gång, vilket jag tror har varit en viktig del i att det gått så bra. Hon har korrigerat tekniken som är viktigare än vanligt när man lyfter tungt (tekniken är förstås alltid viktig) och hjälpt med de sista repsen när det känts som att inte går mer. Kroppen har svarat med träningsvärk av den sköna sorten, inte den som gör att man knappt kan röra sig. I helgen är sista passet och då ska ni få en summering av start- respektive slutvikt.

Om du missade part 1 av övningarna kan du klicka här.

Övningar i part 2: 
Knäböj
Rodd
Utfall
Chins – idag klarade jag de utan hjälpmedel. Yeay!

/ / / /

Började min morgon med ett simpass med Jonas. Han var förkyld och var inte med i vattnet utan gick på kanten istället. Jag minns när jag började med simningen och Jonas sa att han räknar med att till våren ska jag klara mig själv i vattnet och han ska coacha från kanten, hur avlägset det kändes. Det kommer jag aldrig fixa, tänkte jag. Men plötsligt är vi där. Jag har lärt mig att det är så i simningen. Det är inga drastiska skillnader likt det jag kan känna på gymmet men det finns där, baby steps, baby steps. Det sätter mitt tålamod på prov varenda gång men ibland kan jag även se det själv, att alla baby steps till slut blir ett kliv.

Vi har ökat på simningen med ett pass till i veckan där jag simmar själv men får ett program av Jonas. Jag har fått önskemål om att jag ska berätta mer ingående om hur mina pass ser ut, I aim to please – såhär simmande jag i söndags:

Insim
200 m bröstsim/ryggsim växla 25 (ingen vila mellan längderna, håll igång)
4×25 m ryggsim dubbelarm, växla 25 med ben och 25 utan ben med glid
2×25 m bröstsim med frisimsben

Balans/flyt och andning
Jobba 5 minuter med vändningarna från mage till rygg både på sidan och fram/tillbaks där fokus är på andningen

Frisim utan hjälpmedel
8×25 m frisim 3-takt så mycket det går och varva in bröstsim när du tappar tekniken, vila ca 15-20 sekunder mellan 25:orna

Armserie jobba med 3-takt
24×25 m, 6 stycken dolme teknik, 6 stycken dolme räkna tag och minska, 6 stycken dolme och paddlar teknik, 6 stycken endast paddlar försök få med benen.

Avsim
200 m meter utan stopp lugnt och fint, blanda bröstsim, ryggsim och frisim som du känner, håll igång bara så du ökar din längd.

Bana 8 är ”min” bana och känns lite som hemma nu, nästan så jag inte vill simma på andra banor. Min lucky number 8.

/ / / /

I november förra året publicerade Craft Sportswear detta inlägg på sin Facebook-sida:

craft3

Jag hade ingen aning om att inlägget låg uppe men såg att statistiken på bloggen sköt i höjden. Undrade ett tag vad det är som hänt och när jag loggade in på Facebook förstod jag. Först blev jag hedrad och väldigt glad. Strax därefter trillade mailen på Facebook in, människor som skrev SÅ fina saker till mig, kommenterade på bilen och delade den. Slutade förstås med att jag blev så rörd av allt fint och grät (standard).

I söndags gjorde de det igen. Denna gång såg det ut såhär:

craft1

Jag hade simmat och blev helt stum när jag tittade på telefonen. Vad nu, tänkte jag. Då stod jag där igen, förstummad och med gråten i halsen. Tänk att de tror på mig, att de stöttar mig. Att jag får en plats bland alla deras fantastiska atleter.

Väl hemma tittade jag bland alla likes och såg att Helene Ripa gillat bilden. HELENE RIPA!!! För er som kanske inte vet är hon Paralympicsmedaljör i längdskidor, vann bland annat guld i Sotchi 2014. Hon har protes på sitt ena ben till följd av cancer när hon var 14 år. Jag var så lycklig att jag sprang runt hemma. Våran hund Sam trodde att jag ville leka och sprang efter mig och viftade på svansen. A good day to be alive, helt enkelt!

Tack Craft. Ni rockar!

/ / / /