Currently Browsing "Tips och annat skoj"

Som ni säkert vet är jag klar för att delta i Paralympics i Rio. Yeay!! Vi fick beskedet efter att Ryssland fått avslag på sin överklagan och kommer att åka med 2,5 veckors ställtid. Det är inte optimalt, men det är vad det är och det är inget att älta, det är bara att gå in i fight mode och ladda mentalt. Så vi skippar hela den konversationen tycker jag.

Först vill jag säga: Som alltid kommer ni med de finaste kommentarer som träffar oss rätt i hjärtat. Tack för att ni gläds för min skull. Tack för att ni peppar och hejar.

Det är första gången paratriathlon är med som gren i Paralympics och det är otroligt stort att få vara ensam svensk bland de första som ställer sig på startlinjen.

Här är en info-film om vad paratriathlon är och vad de olika klasserna innebär. Jag tävlar i PT2-klassen.

FAQ:
Vilka kommer att vara med dig på plats i Rio?
Min familj och vänner hade gärna velat vara på plats men med så kort varsel har jag bett alla att stanna hemma. Då vi kommer befinna oss i OS-byn och de inte får tillträde så är det bäst såhär. Självklart hade jag önskat att de var där men jag vet att de kommer heja sig hesa hemifrån.

När det gäller #teamshahrzad hade jag önskat att både Jonas och Kajsa hade fått följa med men det är strikta regler när det kommer till ackreditering för ledare och än en gång med detta korta varsel går det inte att få till. Det är väldigt tråkigt men vi har tagit beslutet att det blir Kajsa som följer med denna gång. Vi kommer att ha Jonas med oss hela tiden, både i hjärtat och hjärnan och jag vet att jag kommer höra hans röst under hela simningen: Strrrrräck ut tagen, hitta fäste och dra med hela överkroppen!

Hur och när ska vi titta på loppet?
SVT kommer sända från Paralympics och jag startar klockan 10 Rio-tid (15 i Sverige) på söndagen den 11:e september. De introducerar oss alltid först så 09:25 Rio-tid är det dags att bänka sig framför TV:n så att jag kan vinka till er.

Hur ser banan ut?
För er som följde triathlon under OS, så är det inte samma bana. De hade olympisk distans, para är en sprint (750 m sim/20 km cykel (+2 km i Rio)/5 km löp). Den går längs Copacabana beach och lär vara väldigt vacker. Jag kommer bara fokusera på loppet så njut åt mig.

rio-course

Hur kommer du att träna framtill Rio?
Det är lätt att bli carried away, drabbas av prestationsångest och börja hetsa i träningen. Det kan leda till att man överbelastar kroppen och i allra värsta fall blir sjuk. Sånt har vi inte tid med. Jag följer mitt träningsschema som jag har fått, fullt ös under passen, vilar och äter resten av tiden och framförallt försöker jag hålla huvudet in check utan att låta något störa lugnet och fokuset.

Hur kommer det att gå för dig a.k.a den vanligaste frågan:
Som ni säkert har räknat ut med min hastiga uttagning går jag in med lägst rankningspoäng. Men det är triathlon och allt kan hända. Min och vår målsättning är att vara på plats, se och lära så mycket vi bara kan och att se till att jag har alla förutsättningar till att göra mitt allra starkaste lopp någonsin. Vi ska också göra vårt allra yttersta för att representera Sverige på bästa sätt.

Hur går simningen till?
Till skillnad från OS har vi alltid vattenstart, det betyder en hand på pontonen innan startsignalen går. Efter simningen brukar de flesta lårbensamputerade i min grupp hoppa till transition på kryckor. Jag får sätta mig på en bräda med två handtag, lägga armarna runt två funktionärer som bär upp mig ur vattnet och sätter mig på en stol där mina proteser står.

Några andra regler vi bör veta om? 
Drafting är inte tillåtet i paratriathlon. Cyklar man för nära en motståndare blåser domaren och man måste se till att stanna i bike penalty box. Missar man detta blir man diskvalificerad.
Man kan även få penalty under löpningen, främst för nedskräpning. Skräp får bara slängas i angivna områden. Viktigt att hålla ögonen öppna, annars diskvalificering även där.
Förutom hjälp ut ur vattnet får PT2 ingen hjälp eller assistans under tävlingen.

Något annat vi inte får missa?
Öppningsceremonin som äger rum 7:e september, klockan 01 för er. Pampigt, vackert och storslaget. Jag kommer vara full av kärlek och stolthet när jag går in med svenska truppen.
Sverige finns även representerat i många fler idrotter än triathlon, närmare bestämt 14 och det finns många atleter som kommer att tävla, följ gärna även dem och heja allt vad ni kan.

Hur kan vi följa dig?
Jag kommer inte ha tillgång till dator på plats och kan därför inte att uppdatera bloggen. Men vi ska se till att hålla igång våra instagram. Följ oss gärna @triathlonshahrzad och @onyxkajsa.

Ett ♡ och känslo-lexikon:
När ska vi hålla tummarna hårdast?
För er som läst mina race reports så vet ni att jag har haft störst problem med simningen. Det är inte för att jag är en dålig simmare men jag går in med mycket anspänning och mycket nerver. Hjärtat klappar och huvudet går i minst 150 knyck.
Här är en film från EM i Lissabon, tycker att man kan känna genom skärmen att jag är nervös.

Ett gulligt filmklipp tycker jag, jag är rädd men jag gör det ändå. Det är tappert. Efter Lissabon skrev jag att jag aldrig har varit så nervös i hela mitt liv, har en feeling att jag kommer vara ännu nervösare denna gång.
Om det inte ser bra ut vill jag att ni kanaliserar all er energi till mig, sträck ut tagen Shahrzad, veva inte, kraft i varje armtag.

När ska vi vara gladast för din skull?
Från sekunden jag sätter min fot i Rio till det att vi åker hem är jag bland de lyckligaste i världen. Jag uppfyller min dröm, en dröm som kändes så stor och ouppnåelig att jag inte ens kan tro att den ska gå i uppfyllelse.

Jag gör det för henne. För hon som försökte göra sig så fin det bara gick till sin lillebrors överraskningsfest så att han inte skulle skämmas över sin fula benlösa syster inför sina vänner. Jag gör det för henne, hon som ler på utsidan men är tusentals små oigenkännliga skärvor på insidan. Hon som vaknar på nätterna, skriker och ber en stilla bön innan hon känner på täcket för att se om benen är kvar, om det bara var en otäck mardröm. Hon är den tuffaste jag vet för hon stannade kvar fastän hon var livrädd. Jag ska göra detsamma.

Men om du gråter då? 
Kanske (läs: med största sannolikhet) kommer jag att gråta när jag har en kamera i ansiktet, jag vill inte att ni ska oroa er. Det är bara happy tears, det är den bästa sorten.

När ska vi oroa oss?
Aldrig. I got this.

Stor kram från mig
S

/ / / /

För ett tag sedan spelade vi in ett avsnitt av Timglaset pod, min tredje podcast i ordningen.

Yasmin som driver podden frågade mig om jag ville vara gäst. Jag svarade att jag måste lyssna på några av de föregående avsnitten innan jag kan bestämma mig. Gästerna lever alla med en slags funktionsvariation (bra ord!), antingen medfödd eller till följd av något som drabbat de under livets gång och jag var orolig för att det skulle vara offerkofta och tycka-synd-metoden. Men oj så fel jag hade!
Under två dagar sträcklyssnade jag på alla avsnitt. Jag grät, skrattade, skuttade av lycka. En gång berördes jag på ett sätt att jag gick in på toaletten i tåget för att kunna gråta ifred. Egentligen anser jag att det borde vara obligatorisk lyssning för samtliga på samtliga avsnitt.

Man påminns om livets skörhet och brutala orättvisa. Om hur mörkt det kan bli. Sedan lyser the human spirit upp allt. Den består och den triumferar. Varje gång jag lyssnat har jag känt hopp och påmints om att se livet som helhet, som något stort, vackert och viktigt. Men också slagits av vilka anpassningsbara varelser vi är. Makalösa livsöden, makalösa revanscher.

Hopp, mina vänner – det är precis vad jag önskar att ni ska känna när ni lyssnat färdigt på avsnittet där jag är med.
Gör som jag, lyssna via iTunes eller öppna upp en ny flik och voila… Glad lyssning!
x S

/ / / /

Min allra första reklamfilm. Jag hjärta den. Jag hjärta regissören Agnes-Lo Åkerlind som fångat mig så fint och så värdigt.
Såg den nu igen och grät stilla, just för att den är så vacker och så sann.

Efter filmen med löparexperten Anders Szalkai presenterar vi nu nästa idrottspersonlighet här på Stories – Shahrzad Kiavash. I mars 2012 låg hon för döden. Svår blodförgiftning. Under en månad opereras hon varannan dag och hennes kropp var på väg att ge upp. I augusti förra året korsade hon mållinjen efter att ha genomfört sitt allra första triathlon. Olympisk distans. 1500 m simning, 40 km cykling och 10 km löpning på ett sätt som hade fått de allra flesta att tappa hakan. 

Det här är Intersports porträtt av triathleten Shahrzad Kiavash som fullkomligt krossade alla odds och tog revansch på livet.”

/ / / /

Borås Open Water 2015, veckan innan triathlon och min allra första idrottstävling. Minns ni? Good times!

BOS

I år är det dags igen men med en signifikant skillnad, jag får den stora äran att ta på mig ambassadörstiteln! Det tackar jag för.
20 augusti är det dags i Almenäs fina, lugna vatten. Distanserna även i år är 1000 m och 200 m komigång. För Swimrun-fans kan man delta både i lag och individuellt och barnen är som alltid välkomna att delta i Bryggracet.

Nytt för i år är att det även finns prispengar att kamma hem. Kommer bli hur kul som helst, anmälan är öppen!

Välkomna ♡

/ / / /