Ovan ser ni enda bildbeviset på att denna dag faktiskt hände, tagen av fina Sofia som vi mötte på vägen. Alla fel från scratch: jag har på mig en löparjacka… Men jag tycker att vi börjar om från början.
Förra torsdagen vaknade jag okristligt tidigt och sprang en runda med Kajsa. Någon kilometer blev det, råkade tyvärr stänga av min Polarklocka mitt i. Oops. De bra nyheterna är att det för första gången inte gjorde ont, nästan inget alls. Jobbigt värre ändå, näääär ska jag tycka att det är roligt att springa?
Därifrån direkt på cykeln och iväg. Som ni ser hade jag inte på mig min shitleg men det blev shit ändå. Jag hade nämligen inte ätit frukost. Aj aj aj tänker ni då, så får man inte göra. Det är helt rätt, jag lärde mig bara the hard way. Varför åt jag inte då? Jag kan inte äta frukost tidigt på morgonen, för det blir som att det sätter sig högt upp i halsen och är mest irriterande. Tränar oftast på tom mage på morgonen och brukar inte alls ha ont av det, men ligger man på >80% av sin maxpuls så länge som jag gjorde töms depåerna. Kände mig helt okej i början, även om låren stramade från löpningen i början men när vi hade kommit ungefär halvvägs gick jag in i den berömda väggen. Med handen på hjärtat kan jag tala om för er att det var det värsta jag varit med om när det kommer till träning. Det fanns ingenting kvar. Ingenting. Jag trampade men kom ingenstans, varje backe gav mig tårar i ögonen och när Kajsa sa att det är 15 km hem var jag slut om artist. Hon fick stanna upp och vänta in mig flera gånger, inte ens på rulle och på den lättaste växeln kom jag någonstans. Kids, don’t do as I did.
Det är det värsta med just cyklingen – blir du trött när du gymmar, simmar eller springer så slutar du bara. Men du kan inte sluta cykla, för du måste trampa hem. För att göra det ännu värre, jag hade vattenflaska men tror ni att det fanns vatten i den? Nä.
Vi åkte till Onyx och jag kunde knappt se längre, allt var suddigt. Kajsa proklamerade: Du får skylla dig själv.
Sedan räddade hon mig med Cola, bröd och tjejerna på Viskan gav mig lunch. Tror att det var köttfärslimpa.
Som om inte det var nog skulle jag simma om en timme. Jag gick upp till barnrummet och somnade på en puff i mina svettiga träningskläder.
Därefter åkte jag till Borås Simarena och berättade om min jobbiga morgon för Jonas som sa: Du får skylla dig själv. Juryn var rörande överens.
Om jag får skryta lite (och ge mig själv en klapp på axeln) gjorde jag däremot ett riktigt bra simpass. 2000 m på kontot med köttfärslimpa högt upp i halsen.
Så vad har vi lärt oss? Kajsa och Jonas hade helt rätt, jag får skylla mig själv. Inte träna på tom mage. Men också: jag klarar alla tre grenar (och distanser, förutom löpningen då) på en och samma dag. Hurra!
Hallå Sunday, ännu en bra träningsdag och ingen är nöjdare än jag!
Vaknade med träningsvärk i benen så in i… Igår körde jag maskinen där man trycker ihop låren och därmed tränar insida lår, den är inte nådig alltså. Och träningsvärk varenda gång! Annars kändes det helt okej trots att jag gjorde uppemot 15-20 reps x 6 set på varje benövning igår. YES!
Idag tränade jag ännu mer ben, gjorde en ren rip-off på en övning jag såg några tjejer göra igår. Ska visa er den, mycket bra pump i rumpan. Sedan tränade jag bröst och mage. Är ständigt på jakt efter nya magövningar och hittade en igår som inte har ett namn. Men tänk er att ni ligger på rygg, sänker båda benen mot golvet men har en viktplatta på benen. Jag ska ta ett foto nästa gång. Anyways, jag känner ju inte mina underben, vikten halkade och jag fick den i ansiktet tre gånger. Det gjorde ganska ont men det var en bra övning!
Kände mig peppad för mer träning och satte mig på spinningcykeln och maxade med låten Darude – Sandstorm innan jag gick hem till min kvarg som är min nya obsession – igen. Har inte ätit det på flera år men nu så! Färska bär, cashewnötter och honung till så blir det dunderbra!
Kunde inte sitta still framemot kvällen, tog fram Kajsas cykel som numera står i vår källare och åkte på min första solo-runda. Invigde också min nya cykeltröja från Craft, hade sparat den till en special occasion och att bege sig ut på upptäcktsfärd ensam kändes speciellt nog.
Om ni undrar vad jag gör på bilden; jag kollar så att växlarna fungerar och aktar naglarna (: Själva cykelrundan gick sådär eftersom jag åkte heeeelt vilse. Hamnade på vägar med många korsningar och fick bromsa in med alltför jämna mellanrum. Men en timme var jag ute i alla fall, vilket gjorde susen. Kanske, bara kanske kan jag sova nu.
Kram och godnatt.
Update: När jag borstade tänderna slog det mig, det är inte alls söndag idag! Sorry hörni. Det är alltså lördag – och nationaldag på det. Grattis vackra Sverige!
Ja ni hör ju, jag har haft en dålig bendag. Min ortopedingenjör har gjort ett nytt cykelben till mig, hittills har mitt klips hamnat under främre delen av min fot och tanken var att göra en protes där det ska gå att flytta foten framåt så att jag får klipset i hålfoten, detta för att få ut maximal kraft när jag trampar. Eller i alla fall testa ifall jag känner att jag får ut mer av mina tramptag på så vis.
Lite har jag mig själv att skylla när det gäller vad som hände. Proteser är lite som skor, man måste gå in dem. Man tar inte helt nya skor och går långa sträckor, för det lär skava. Jag däremot, tog med mig ny protes med ny fotinställning dessutom, på vad jag visste skulle bli en lång runda. Rookie mistake. Redan från början kände att jag åtminstone behöver flytta foten och för det hade jag med mig ett verktyg, men då visar det sig att jag tagit med ett som är för litet. Orka.
Nästan 50 km fick jag och Kajsa ihop på cykeln idag, men aj aj aj vad ont jag hade. Jag stannade till minst fyra gånger och slängde av mig benet och när det gjorde som mest ont grät jag, mest för att jag var så besviken, cyklingen har ju aldrig gjort ont. Mitt i allt tänkte jag också på människor som lever med smärta, som har ont konstant. Jag har ont ibland men inte alltid, tänk att gå runt och känna så som jag kände hela tiden. Kunde inte njuta av vädret eller vyerna för det enda jag kunde tänka på var att det smärtade. Vet inte riktigt var jag vill komma med det här, ville bara påminna er (och mig själv) om att vara tacksamma.
En bra nyhet däremot är att jag kom upp i den högsta hastigheten hittills: 55,2 km/h. Zoom zoom zoom sa det!
Idag var det dags igen: FRA-slingan på Ekerö. Väntar fortfarande på min cykel så jag fick låna en från David, stort tack för det! Den hade elektriska växlar så jag fick testa på det. Lite strul hade vi med inställningarna på cykeln och bästa Niels kom som räddaren i nöden och hjälpte till, tusen tack!
Min fjärde gång på cykel i Stockholm och den här vägen är bra att återvända till, för jämförelse. Allt som allt känner jag mig starkare och stabilare på cykeln. Amirs son Tiam var med och med sina 12 år är han så duktig som trampar i samma fart som oss med längre ben. Vi hade med Lotta som gör ett reportage om mig och hon både filmade och fotograferade när vi cyklade runt. Det ska bli så spännande att visa er resultatet.
I sista slutspurten tog jag i för fulla muggar och kom upp i 46,2 km/h. Trodde knappt att det var sant och fick dubbelkolla med Amirs cykeldator (han cyklade framför mig) som visade samma hastighet. Det vilar något magiskt över cykeln och cykelsporten. Man får liksom aldrig nog.
- newer posts
- 1
- 2
- 3
- 4
- 5
- 6
- older posts