I fredags började vi dagen med fix av hår och smink på Familjen Sandwall. Mycket bra start! Tack till Sofia och Emelie för all hjälp. Som jag berättade i förra inlägget gjorde vi en grej som jag lovat att hålla hemligt i ett par dagar till.
Det har varit en minst sagt hektisk vecka, framförallt har det varit mycket på det känslomässiga planet så i lördags tog jag en day off från gymmet, det kändes som det enda rätta att göra. Ibland måste man lyssna när kroppen försöker prata med en.
Idag tränade jag och Kajsa rygg och triceps följt av ett spinningpass som jag inte ens vill prata om. Hade det riktigt kämpigt med pulsen, ingen mjölksyra alls men hur mycket jag än drev på lyckades jag inte hamna över 165 i puls, och då bara korta stunder.
Kajsa smsade precis och skrev att jag ska ta en återhämtningsvecka, lägre belastning och fler repetitioner. Hon har rätt, men jag ska ha en revansch på den där cykeln snarast.
Nu står jag här, utanför min comfort zone.
Vaknade innan väckarklockan skulle ringa idag och åkte till Borås Simarena och simmade en stund själv. Det var första gången jag vågade göra det. Hej då comfort zone! Alternerade mellan bröstsim och ryggsim, tappade räkningen efter 16 längder. Blev nog för exalterad! Klockan 9 kom Jonas och vi simmade i en timme till.
Snabbt ombyte och sen hämtade Kajsa mig och vi åkte till Onyx för att planera och fixa inför morgondagen. Jag fick nämligen ett samtal igår och imorgon är det dags för en stor grej. Det är tur att Kajsa finns vid min sida och påminner mig att jag måste våga när det blir för mycket för mig att ta in. Hej då comfort zone!
Sedan körde vi ett intervallpass på spinningcykeln. Med tanke på att jag igår fick för mig att avsluta ett redan tungt pass med sex extra set knäböj får det vara tillräckligt med träning för idag. Hoppas att ni haft en riktigt bra dag, vi hörs imorgon igen!
Sedan i lördags har jag bränt av sex träningspass: ett simpass, två spinningppass och tre styrkepass. Det känns bra i kroppen och jag har fått bra med sömn och återhämtning.
Igår simmande jag med Jonas. På förra veckans pass var jag stressad, andades fel, svalde alldeles för mycket vatten igen och ingenting gick som jag ville. Det var så katastrofalt att jag var på vippen att smsa honom och säga rakt upp och ner att jag inte tänker komma idag.
Som person är jag otålig och resultatinriktad. Det är ingen bra kombo. Sista passet vägde tungt på mina axlar. Tur är väl det att jag är envis också. Stop whining, tänkte jag om mig själv och packade väskan surt. I omklädningsrummet bytte jag om och var sur. Satte mig vid poolkanten och surade lite också.
När jag hoppade in i vattnet bestämde jag att lämna allt gnäll och negativitet på land. Nu var det liksom färdigsurat. Sedan gjorde jag mitt bästa simpass någonsin. Jag har lärt mig att det ofta är så, när man är beredd att kasta in handduken och checka ut- men inte gör det – det är då the magic happens.
Nyss hemkommen från ett spinningpass med bästa Lina på Onyx. Bilden här ovan är på en cykel som står i spinningsalen, så retro och så snygg!
Igår publicerades artikeln om mig i Borås Tidning (klicka här om du vill läsa). Jag var pirrig men ändå förväntansfull. Mestadels pirrig, jag visste inte hur min historia skulle tas emot av människor som inte känner mig, om någon ens skulle bry sig.
Med det sagt…
….Hade jag för en sekund anat att responsen skulle vara det jag fick uppleva igår hade jag inte varit det minsta pirrig. Ända sedan jag blev sjuk och mitt öde låg i andras händer, när jag blev beroende av andra människor för att överleva, klä på mig, äta och sköta min hygien har jag börjat tro på människans godhet, människans vilja att hjälpa andra, att finnas där för de som har det svårt.
Igår bevisades det för mig igen. Jag fick så många fina kommentarer på mitt inlägg, länk till artikeln och blogginlägg spreds på Facebook. Jag var överväldigad och kunde knappt hålla reda på allt. Några gånger fick jag även mail från andra som kämpar i motvind. De berättade om sina strider och att skrev att de kunde finna inspiration i min historia. Bättre feedback än så kunde jag inte bett om.
Jonas och Petter på Borås Tidning klippte ihop en liten film. Lyckas inte bädda in den, tills det att jag får hjälp med det kan ni klicka här för att se den.
Igår var en bra dag. Tack för alla happy tears.
- newer posts
- 1
- …
- 36
- 37
- 38
- 39
- 40
- 41
- older posts