Innan vi åkte till Playitas insåg jag att jag behövde kittas ordentligt, framförallt inför cyklingen. Craft ordnade med kläder, jag köpte skor och hjälm och när det kom till glasögon tänkte jag att jag nog behöver fråga om hjälp. Då var det väldigt självklart att gå till Glasögonmäster.
Hela min familj köper sina glasögon och linser där och har gjort i många år. När jag fortfarande satt i rullstolen och inte hade fått proteser ännu åkte vi dit eftersom jag tyckte att min syn hade försämrats. Jag var inte ute mycket då, tyckte att det var omständigt och mycket jobbigt eftersom alla tittade på mig. På den tiden var varje möte med “vanliga” människor en utmaning för mig. Personalen ordnade så att jag fick åka hiss upp till undersökningsrummet och var så trevliga mot mig. Fredrik utförde synundersökningen och frågade förstås vad som hade hänt mig och mina ben, mycket försiktigt och sympatiskt. Människor som tog sig tiden att åtminstone försöka underlätta för mig och visa medmänsklighet under tiden då det var som värst har en väldigt speciell plats i mitt hjärta. En väldigt, väldigt speciell plats. Godhet är den bästa egenskapen man kan ha.
Även denna gång gick Glasögonmäster och Fredrik in sympatiskt och mycket generöst och ordnade med dessa ûbercoola Oakley-glasögon till mig. STORT tack till er för det! Dessa glasögon och jag ska på många äventyr ihop på cykeln.
Minns ni för några inlägg sedan att jag bad er hålla tummarna för mig? Det gjorde ni riktigt bra!
Runner’s World kontakade mig och ville skriva en artikel om mig. Artikeln blev istället en feature och sedan föddes idén om att ha mig på omslaget. Denna lilla resa har varit oändligt spännande att göra. Pernilla Lodin som skrivit artikeln har verkligen gjort ett utomordentligt jobb, tycker att hon fångat mig på ett bra och intressant sätt. Hon lyssnade på mig, på mina önskemål och resultatet blev över förväntan. Med mycket fokus på löpningen förstås.
Jag fotograferades av Tomas Eriksson och det visade sig vara en givande uppgift. Skulle det bli ett omslag var förutsättningen att det skulle bli en bra bild och när vi var färdiga kände vi oss nöjda. Redaktionen svarade att de också är väldigt nöjda med bilderna. Jag var helt ifrån mig!
Det är en ära, en verklig ära att ens få vara med i en sån fantastisk tidning och för att ni ska förstå vill jag visa er mailet som jag skrev till Pernilla när hon skickade över pdf:er på både omslag och artikel:
Jag har gråtit som en liten fjant, av glädje. FYFAN va fint!! Det är ju helt sanslöst.
Om du bara visste vad det här har gjort för min självkänsla, när man ligger där i sitt sjukhusfängelse utan underben och hela livet är borta, allt man jobbat för i så många år raseras framför en … då tror man att man inte är värd något. När samhället och vården behandlar en som om man är mindre kapabel än andra, då går man sönder inombords. Och till slut börjar man faktiskt tyvärr tro på det själv. Dessa två pdf:er är för mig ett bevis på att det inte alls var så.
Tack för en galet fin och välskriven artikel. Tack för ett starkt och kaxigt omslag. Men framförallt, TACK för att ni på Runner’s World “såg” mig och lät mig få synas. Det är, för mig, ovärderligt och för det är jag evigt tacksam
För you see, hur många gånger får vi se operfekta människor på omslag? Människor som inte passar in i idealen? Typ aldrig. Det valde RW:s redaktion att gå ifrån och det är stort, modigt och viktigt. Hatten av för er!
Tidningen kommer ut i butik idag. Go get yours!
Ända sedan årsskiftet har jag legat i och sysslat med olika projekt och nu börjar allt hårt arbete bära frukt. Äntligen! Kickar off denna månad med föreläsning.
Jag fick ett samtal från Yas Gerayeli i början av januari och hon berättade att hon läser hotell- och turismprogrammet på gymnasiet och ska nu som ett projekt i skolan styra upp ett event. Hon frågade mig om jag skulle kunna tänka mig att föreläsa. Bad om att få tänka några dagar men gick slutligen helt på magkänsla och sa: Okej, vi kör!
Igår var den stora dagen. Jag gör ju ingenting halvhjärtat och hade verkligen förberett mig noggrant men hade ingen aning om vad gensvaret skulle vara. När jag var färdig ställde sig alla upp och applåderade, då kändes det som om all tid och möda som lagts ner varit värt.
Igår och idag har jag blivit lovebombad! Yeay ♡ Utöver de fantastiska blommorna har det skrivits mycket fint på Facebook och Instagram.
Yas och jag ville inte att våra gäster skulle gå tomhänta därifrån så vi hade ordnat en goodiebag.
Tack till Borås Turistbyrå, Helens Beautycenter, Delicato, Brämhults juice, Smiling, Arla och Dalblads för er generositet och för att ni ville hjälpa oss.
Nu ska jag försöka vila hjärnan i ett par dagar och låta kroppen få jobba. Kram på er!
Imorse var jag och Kajsa med i radio. Jag gillar radio, det är roligt och om man bortser från mikrofoner och hörlurar känns det nästan som att fika med någon man inte träffat förut. Dock kan jag tycka att 17 minuter var alldeles för lite tid för att lyckas säga något vettigt eller för att få fram någon poäng, men gick ändå helt okej.
Det finns att lyssna här —-> klicka!
Ser ni förresten att jag bytt toppbild på bloggen? Det var dags kändes det som.
Happy Friday!