Nu är det dags att göra nya vardagsproteser och jag tänkte att vi skulle titta på hur en protes blir till, tillsammans. Det är ganska många turer fram och tillbaka till sjukhuset och massa jobb bakom kulisserna för min ortopedingenjör Linus.
Först gör man en så kallad avgjutning, glömde tyvärr fota det. Hemskt ledsen. Linus tar ett gipsavtryck på benet. Alltså lindar in benen i gips från knäna och neråt. När gipset tar stelnat drar han av det och då är vi klara för dagen.
I verkstaden fyller han avtrycket med gips och när det har stelnat knackar han bort avtrycket och inuti har vi formen på mitt ben. Man kan säga att han har “mitt” ben framför sig. Nu undrar ni säkert varför jag inte använder som stavas S-T-U-M-P som är den tekniska termen. Jag hatar det ordet. Hata är ett starkt ord, jag vet, men det är sant. Jag hatar det. Det låter så ynkligt, halvt och värdelöst. Det som finns kvar av mina ben från knäna och neråt är inget utav de adjektiven. Det är starkt, tåligt och otroligt värdefullt.
Till den formen gjuter han sedan en hylsa. Hylsan som jag kommer ha benet i.
Högerbenet är det längre benet och vänsterbenet får ett rör för att bli lika långt. Sedan sätter han fast mina fötter. Och voila!
Nu ska jag gå runt med de här hemma i några dagar för att känna på inställningarna. Har redan varit på sjukhuset en gång då Linus sågade ner kanterna lite eftersom de var för höga och skärde in i mina knäveck. Snart är det dags att klä proteserna med kosmetik för att ge de formen av ett ben. Inte än, men snart.
Idag är jag och Kajsa med i Expressen. Jag har inte gått utanför ytterdörren ännu eftersom jag känt mig lite risig, hade feber och frossa inatt så jag tar en day off. Ska visa er papperstidningen senare.
Här har ni i alla fall länk till artikeln så länge: klicka
By the way, även om det är snällt av Expressen att skriva så vill jag bara tillägga att någon “Mirakelkvinna” är jag verkligen inte. Bara Shahrzad (:
Dam-da-da-daaaaam! Då är vi officiella! Jag är numera ambassadör för yurbuds powered by JBL. En stor ära för en ljud-och musikjunkie som jag som nästan missbrukar min Spotify när jag tränar. Headphones on – World off.
Jag ska berätta mer om produkterna i kommande inlägg men idag var jag på ett pressevent och berättade lite om mig själv, min träning och relationen till musik.
Från pressmeddelandet:
I Sverige springer vi just nu mer än någonsin. Lagom till löparsäsongen bjöd yurbuds powered by JBL in nyckelmedier inom träning och hälsa till en skön löpartur på Zinkensdamms IP i Stockholm. På plats fanns yurbuds nya ambassadör, triathlontränande Shahrzad Kiavash, som delade med sig av sina bästa träningstips. Jessica Hannon från yurbuds powered by JBL var också där och berättade mer om hörlurarna och deras funktioner.
yurbuds är hörlurarna som är helt anpassade för sport och rörelse, med ljud från JBL. Musik är en av de största motivationsfaktorerna till träning, vilket gör det väsentligt att ha ett par bra hörlurar som sitter där de ska och som dessutom kan leverera bra ljud.
Shahrzads topp tre tips till att hitta motivationen till träningen:
Skapa mål och delmål
Ställ in dig på träning, genom att till exempel ta med dig träningskläderna till jobbet
Ha inte för höga krav. Du måste inte springa en mil från start, det kanske räcker att gå 1 km idag, 1,5 km imorgon
Topp tre låtar att träna till enligt Shahrzad:
Swedish House Mafia – Greyhound
Jay Z – No Church in the Wild
Tiesto – Adagio For Strings
Jessica som var från företaget förklarade valet av ambassadör med orden “Shahrzad embodies the brand”, då sprack jag nästan av stolthet!
Hallå från Hufvudstaden! Idag gästade jag TV4 Vardagspuls. Det sändes live och jag var förstås superdupernervös men jag tycker att det gick bra. Kristin Kaspersen intervjuade mig och vi fick fram det mesta, dock går tiden fort i TV ska ni veta, trodde att det hade gått max tre minuter när vi var klara.
Klippet kan ni titta på via denna länk.
Jag hann inte ens komma hem från studion innan jag såg hur klippet började delas på Facebook, tog screenshots för att komma ihåg vilka som delat så att jag kan tacka personligen när adrenalinet hade släppt lite. Sedan delades länken så mycket att jag inte ens hann med längre. På Instagram likaså. Ofta blir jag tillfrågad var jag hittar min inspiration och sanningen är att jag många gånger finner den hos er. Ni som läser bloggen, gillar bilder och kommenterar på Instagram, skriver till mig på Facebook och delar länkar. Jag slutar aldrig förundras, glädjas och beröras av er. Ibland glömmer jag att skriva tillbaka och ibland hinner jag inte men det undgår mig aldrig. Blame it on my head and not on my heart. Ni får mig att vilja mer och att orka mer. Tack för det.
