TIMGLASET POD

För ett tag sedan spelade vi in ett avsnitt av Timglaset pod, min tredje podcast i ordningen.

Yasmin som driver podden frågade mig om jag ville vara gäst. Jag svarade att jag måste lyssna på några av de föregående avsnitten innan jag kan bestämma mig. Gästerna lever alla med en slags funktionsvariation (bra ord!), antingen medfödd eller till följd av något som drabbat de under livets gång och jag var orolig för att det skulle vara offerkofta och tycka-synd-metoden. Men oj så fel jag hade!
Under två dagar sträcklyssnade jag på alla avsnitt. Jag grät, skrattade, skuttade av lycka. En gång berördes jag på ett sätt att jag gick in på toaletten i tåget för att kunna gråta ifred. Egentligen anser jag att det borde vara obligatorisk lyssning för samtliga på samtliga avsnitt.

Man påminns om livets skörhet och brutala orättvisa. Om hur mörkt det kan bli. Sedan lyser the human spirit upp allt. Den består och den triumferar. Varje gång jag lyssnat har jag känt hopp och påmints om att se livet som helhet, som något stort, vackert och viktigt. Men också slagits av vilka anpassningsbara varelser vi är. Makalösa livsöden, makalösa revanscher.

Hopp, mina vänner – det är precis vad jag önskar att ni ska känna när ni lyssnat färdigt på avsnittet där jag är med.
Gör som jag, lyssna via iTunes eller öppna upp en ny flik och voila… Glad lyssning!
x S