Imorse skickade Craft Sportswear ut ett pressmeddelande där de skrivit om mig och jag har fått höra att det varit bra respons på artikeln. SÅ roligt! Ni kan läsa pressmeddelandet här.
Imorgon bär det av till Salzburg och blir paus från träningen i några dagar. Hoppas på bra wifi på hotellet så att jag kan uppdatera er. Ha en fin dag!
Jag är rätt trött i min kropp. Av all träning framförallt, men också av att bära runt mina proteser på >5 kg varje dag. Därför är det väldigt tacksamt med lite avkoppling och massage ibland. Kajsa rekommenderade lipomassage (LPG) som finns på Helens Beautycenter i Borås. Häromdagen var jag på min andra behandling och till min stora glädje märker jag stooor förbättring.
Det fungerar nästan som en dammsugare som man förflyttar över kroppen och ger en smärtfri massage som förbättrar blodcirkulationen, ökar lymfdräneringen och förbättrar hudens kondition. Det driver även ut slaggprodukter, toxiner och överflödig vätska ur kroppen.
Jag märker skillnaden främst på musklerna på baksidan av mina lår, där det ofta är spänt och ömt av träningsvärk. Kroppen känns mjuk efteråt, både inuti och utanpå. Nästan som att jag inte gjort annat än vilat i flera dagar.
Under behandlingen har man på sig en kroppsstrumpa som täcker för alla känsliga delar men ändå är det ju lite jobbigt för mig i och med att jag inte har på mig benen och då är det tur att Anna som utför behandlingen är så proffsig och gullig så jag kan slappna av och bara ha det skönt. Tusen tack till Anna och Helens Beautycenter för att ni tar hand om mig!
Ni kan läsa mer om behandlingen här.
Började min morgon med ett simpass med Jonas. Han var förkyld och var inte med i vattnet utan gick på kanten istället. Jag minns när jag började med simningen och Jonas sa att han räknar med att till våren ska jag klara mig själv i vattnet och han ska coacha från kanten, hur avlägset det kändes. Det kommer jag aldrig fixa, tänkte jag. Men plötsligt är vi där. Jag har lärt mig att det är så i simningen. Det är inga drastiska skillnader likt det jag kan känna på gymmet men det finns där, baby steps, baby steps. Det sätter mitt tålamod på prov varenda gång men ibland kan jag även se det själv, att alla baby steps till slut blir ett kliv.
Vi har ökat på simningen med ett pass till i veckan där jag simmar själv men får ett program av Jonas. Jag har fått önskemål om att jag ska berätta mer ingående om hur mina pass ser ut, I aim to please – såhär simmande jag i söndags:
Insim
200 m bröstsim/ryggsim växla 25 (ingen vila mellan längderna, håll igång)
4×25 m ryggsim dubbelarm, växla 25 med ben och 25 utan ben med glid
2×25 m bröstsim med frisimsben
Balans/flyt och andning
Jobba 5 minuter med vändningarna från mage till rygg både på sidan och fram/tillbaks där fokus är på andningen
Frisim utan hjälpmedel
8×25 m frisim 3-takt så mycket det går och varva in bröstsim när du tappar tekniken, vila ca 15-20 sekunder mellan 25:orna
Armserie jobba med 3-takt
24×25 m, 6 stycken dolme teknik, 6 stycken dolme räkna tag och minska, 6 stycken dolme och paddlar teknik, 6 stycken endast paddlar försök få med benen.
Avsim
200 m meter utan stopp lugnt och fint, blanda bröstsim, ryggsim och frisim som du känner, håll igång bara så du ökar din längd.
Bana 8 är “min” bana och känns lite som hemma nu, nästan så jag inte vill simma på andra banor. Min lucky number 8.
I november förra året publicerade Craft Sportswear detta inlägg på sin Facebook-sida:
Jag hade ingen aning om att inlägget låg uppe men såg att statistiken på bloggen sköt i höjden. Undrade ett tag vad det är som hänt och när jag loggade in på Facebook förstod jag. Först blev jag hedrad och väldigt glad. Strax därefter trillade mailen på Facebook in, människor som skrev SÅ fina saker till mig, kommenterade på bilen och delade den. Slutade förstås med att jag blev så rörd av allt fint och grät (standard).
I söndags gjorde de det igen. Denna gång såg det ut såhär:
Jag hade simmat och blev helt stum när jag tittade på telefonen. Vad nu, tänkte jag. Då stod jag där igen, förstummad och med gråten i halsen. Tänk att de tror på mig, att de stöttar mig. Att jag får en plats bland alla deras fantastiska atleter.
Väl hemma tittade jag bland alla likes och såg att Helene Ripa gillat bilden. HELENE RIPA!!! För er som kanske inte vet är hon Paralympicsmedaljör i längdskidor, vann bland annat guld i Sotchi 2014. Hon har protes på sitt ena ben till följd av cancer när hon var 14 år. Jag var så lycklig att jag sprang runt hemma. Våran hund Sam trodde att jag ville leka och sprang efter mig och viftade på svansen. A good day to be alive, helt enkelt!
Tack Craft. Ni rockar!
- newer posts
- 1
- 2
- 3
- 4
- 5
- 6
- …
- 9
- older posts