Vad för jag för den? Förstasida på DN! Trodde inte mina ögon när Lotta Härdelin (som satt ihop hela artikeln) skickade en bild till mig när jag var hos Kajsa i Mollösund – tidningen gick nämligen inte att få tag på där.
Lotta har fotat, skrivit och redigerat så fint tycker jag. Det började hagla våldsamt när hon filmande simningen, gjorde sig bra på film och bild men gjorde lite ont i ansiktet (: Mina simglasögon är lite finurliga också, man kan tro att jag inte tittar på Jonas när han instruerar. I ögonvrån finns han alltid.
Jag är också så glad för att hon skrev om mina tränare som gör ett sådant fantastiskt jobb, ofta när någon intervjuar vill de bara skriva om mig, det är trist tycker jag, vi är trötta på att höra om mig nu. Här har vi tre människor som lägger ner tid, engagemang och hjärta i det de gör för mig och med mig, klart de ska lyftas fram – #teamshahrzad for the win!
Och som alltid, TACK för era meddelanden och kommentarer på sociala medier, jag slutar aldrig förundras. Hurra för att ni finns!
Artikeln och filmen hittar ni här.
Nu har jag varit borta alldeles för länge hörni, glömde nämligen datorn och kameran hemma. Jag har nämligen varit hos Kajsa i Mollösund, mer om detta i kommande inlägg, men en rolig grej var att jag såg mig själv på Aftonbladets löpsedel strax innan jag åkte, helt surrealistiskt! Tack till Willys i Borås som sparade den åt mig, den ska jag rama in!
För er som missade artikeln finns den här.
Nu ligger även Aftonbladets intervju med mig upp på webben, kommer komma i papperstidningen också men jag säger till när det blir.
Här kan ni läsa artikeln.
Som ni vet är jag stolt ambassadör av Vattenfall World Triathlon Stockholm, som ni också vet ges tidningen #Try Triathlon ut en gång om året och i år finns en mycket välskriven artikel om mig i den. Petter som har skrivit den kontaktade mig för ganska länge sedan och frågade mig om jag skulle vilja vara ambassadör, långt innan ni fick veta faktiskt.
Det var också han som intervjuade mig och sedan skrev ihop det ni ska få läsa. Vi satt där på ett café i Gamla Stan och det var någonstans i början av intervjun som jag bestämde mig för att den här gången ska jag vara helt ärlig, på ett sätt som jag aldrig varit förut.
Nu i efterhand är jag glad för att jag var det för han gjorde så bra ifrån sig och sammanfattade de allra jobbigaste bitarna på ett värdigt sätt. Så har jag lärt mig att det är med vissa möten, människor som framkallar en känsla inombords och båda lyckas förvalta det, och voila! – så har man något man kan vara stolt över. Jag är stolt över den här artikeln. Sjukt stolt. Tack också till Anders Modin som tog så fina bilder och för att du var så lyhörd inför mina önskemål.
Slutbabblat (: Artikeln har ni här!