Nu har jag hängt med mina yurbuds ett bra tag, men idag sattes de på prov på riktigt.
Först vill jag säga att jag är mycket kinkig när det kommer till musiken när jag tränar, har svårt att pressa pulsen om låten som spelas är dålig när jag går på pass och är det dålig ljudkvalle kryper det i mig och massakern av musiken gör mig lipfärdig. De få gånger jag har glömt lurarna hemma har jag alltid vänt hem igen, det är liksom helt värdelöst att ens träna då.
Imorse när jag vaknade var jag utvilad och tänkte att idag är dagen då jag ska göra comeback efter min svacka. Mina yurbuds leap fick följa med. Man har de bakom huvudet och de kopplas till telefonen via bluetooth. Ingen sladd att bråka med, med andra ord. Först styrketränade jag, sen cyklade jag och svettades kopiöst. På kvällen sprang jag en löprunda och these babies var lojala. Satt stadigt i öronen och klarade svett-testet.
Ja ni hör ju, jag har haft en dålig bendag. Min ortopedingenjör har gjort ett nytt cykelben till mig, hittills har mitt klips hamnat under främre delen av min fot och tanken var att göra en protes där det ska gå att flytta foten framåt så att jag får klipset i hålfoten, detta för att få ut maximal kraft när jag trampar. Eller i alla fall testa ifall jag känner att jag får ut mer av mina tramptag på så vis.
Lite har jag mig själv att skylla när det gäller vad som hände. Proteser är lite som skor, man måste gå in dem. Man tar inte helt nya skor och går långa sträckor, för det lär skava. Jag däremot, tog med mig ny protes med ny fotinställning dessutom, på vad jag visste skulle bli en lång runda. Rookie mistake. Redan från början kände att jag åtminstone behöver flytta foten och för det hade jag med mig ett verktyg, men då visar det sig att jag tagit med ett som är för litet. Orka.
Nästan 50 km fick jag och Kajsa ihop på cykeln idag, men aj aj aj vad ont jag hade. Jag stannade till minst fyra gånger och slängde av mig benet och när det gjorde som mest ont grät jag, mest för att jag var så besviken, cyklingen har ju aldrig gjort ont. Mitt i allt tänkte jag också på människor som lever med smärta, som har ont konstant. Jag har ont ibland men inte alltid, tänk att gå runt och känna så som jag kände hela tiden. Kunde inte njuta av vädret eller vyerna för det enda jag kunde tänka på var att det smärtade. Vet inte riktigt var jag vill komma med det här, ville bara påminna er (och mig själv) om att vara tacksamma.
En bra nyhet däremot är att jag kom upp i den högsta hastigheten hittills: 55,2 km/h. Zoom zoom zoom sa det!
Idag var det dags igen: FRA-slingan på Ekerö. Väntar fortfarande på min cykel så jag fick låna en från David, stort tack för det! Den hade elektriska växlar så jag fick testa på det. Lite strul hade vi med inställningarna på cykeln och bästa Niels kom som räddaren i nöden och hjälpte till, tusen tack!
Min fjärde gång på cykel i Stockholm och den här vägen är bra att återvända till, för jämförelse. Allt som allt känner jag mig starkare och stabilare på cykeln. Amirs son Tiam var med och med sina 12 år är han så duktig som trampar i samma fart som oss med längre ben. Vi hade med Lotta som gör ett reportage om mig och hon både filmade och fotograferade när vi cyklade runt. Det ska bli så spännande att visa er resultatet.
I sista slutspurten tog jag i för fulla muggar och kom upp i 46,2 km/h. Trodde knappt att det var sant och fick dubbelkolla med Amirs cykeldator (han cyklade framför mig) som visade samma hastighet. Det vilar något magiskt över cykeln och cykelsporten. Man får liksom aldrig nog.
Andra och sista dagen i Stockholm. Först hade jag ett möte och sen träffade jag upp Amir för att cykla. Denna gång fokuserade vi mer på tekniken än distansen.
Jag gör fortfarande misstaget att jag trampar för tungt i uppförsbackar, det har jag med mig från spinningen tror jag. Där är det enda mätbara pulsen och jag drar ofta på motstånd och när man cyklar ute ska man växla ner i backe. Mycket träning på att växla och att göra det på känsla. Jag tittar tydligen ofta ner mot mina pedaler, och det gör jag helt utan att tänka, också från spinningen.
Den här minibilden ovan är allt jag har att visa från dagen men där ser ni också mina superawesome Oakleyglasögon jag fick med mig från Glasögonmäster. Hur SNYGGA?!