…helt enkelt. Imorse tog jag en välbehövd sovmorgon och vaknade först 10:35. Solen sken så vackert här i Borås. Åkte direkt till gymmet, tänkte att nu när det är så fint väder kommer jag vara helt ensam men det var verkligen smockat. Fick revidera mina planer och körde axlar och ben idag. Avslutade med 8 reps x 6 set marklyft på 60 kg, då vet man liksom att man lever.
Åkte därifrån till simhallen precis när det öppnade och simmade igenom ett pass jag fick från min simtränare Jonas i fredags. Det var nästan ingen där och vattnet i bassängen såg ju fint ut, glittrade i solljuset. Jag tänker ofta på hur lyckligt lottad jag är att Jonas finns och att han lär ut simningen på det sättet han faktiskt gör. Han är sträng, vilket jag gillar men så oerhört pedagogisk. Han läser av när jag tappar hoppet och påminner om att det går framåt, ibland när jag mesar ger han mig en utmaning och säger: “Men jag tror inte att du kommer fixa det” och trycker på helt rätt knappar för att jag ska skärpa till mig. Pappa berättade att när jag var liten brukade vi åka till Kaspiska havet och även om han höll mig i sin famn brukade jag skrika och gråta vid blotta synen av vattnet och ju närmare han gick, desto mer skrek jag. Och nu simmar jag frivilligt, who knew? När Kajsa ringde Borås Simarena när den här resan skulle påbörjas i september förra året var det kanske en slump att hon blev kopplad till Jonas och att han valde att hjälpa oss, jag hade aldrig fixat det utan honom. Nu när jag skriver det här saknar jag honom massor, vilken tur att vi ses på tisdag igen!
Comments are closed.