Igår var jag med på TV och denna gång gjorde vår hund Sam också TV-debut. Jag tycker att han var supersöt men det tycker jag alltid. Inslaget handlade inte om mig egentligen utan om sepsis, alltså blodförgiftning, alltså det jag insjuknade i. SUPERVIKTIGT ämne!
Visste du att fler än 5000 svenskar dör varje år av sepsis? Visste du att svår sepsis är den tionde vanligaste dödsorsaken i världen? Visste du att en patient med sepsis löper fem gånger högre risk att dö än en patient med en stroke eller hjärtinfarkt? Visste du att fler dör av sepsis runtom i världen än de som dör p.g.a alla typer av caner tillsammans?
I tredje världen står sepsis för 60-80 procent av alla dödsfall! Helt sanslöst.
Jag vill inte att någon ska behöva drabbas av det som hänt mig. Det är bra att detta uppmärksammas, riktlinjer tas fram och alla blir upplysta om vad sepsis är. Nästa gång kan det vara du, din bror eller din bästa vän som drabbas.
Dagens påminnelse: Om man jobbar riktigt hårt hittar till och med sagorna hem ibland. I mina väldigt subjektiva ögon den bästa videon som finns på Internet.
Och så är vi i mål! Har ännu inte smält det och behöver några dagar till för att få alla känslor på plats, sedan kommer en utförlig race report.
Framtill dess kommer här en medieuppdatering.
P4 Sjuhärad följde med oss på sista genrepet inför loppet. Jag visste inte att micken var på HELA tiden och det är så flummigt att jag skrattade så tårarna rann när jag lyssnade första gången. Jag har en total oförmåga att göra två saker samtidigt och det märks tydligt i denna intervju. Jag säger dessutom: “jag har håll uuuuuuuuuhhhh” haha! Lyssna här.
Samma dag som intervjun gästade jag Gomorron Sverige – och förvånades över hur proffsiga alla var. De överraskade mig med bilder på mig och min bror och jag blev verkligen tagen off guard och grät i TV igen! Titta här.
Vidare samma dag till P5 STHLM för en kort uppdatering från då jag gästade dem i november. Hittar den tyvärr inte just nu.
Ner i samma byggnad till P1 Studion. Kort och koncist. Lyssna här.
På söndagens lopp följdes vi hela vägen av Aftonbladet och TV4, så proffsiga och det märktes knappt av de var där.
Aftonbladets fina artikel med SÅ fina bilder hittar ni här. Mittuppslag i Sportbladet också!
DN gjorde en egen version som jag inte ens visste om, fina bilder här också. Läs här – vill påpeka att jag ännu inte fått någon sluttid då det varit strul med mitt tidtagningschip. Så tiden som står i artikeln är inte fastställd.
P4 Sjuhärad ringde upp mig för en uppdatering om hur loppet gått. Lyssna här.
TV4:s material skulle användas till programmet Vardagspuls som gästades av mig och coach Kajsa igår. Jag vill här ta tillfället i akt och tacka killarna som följde oss under dagen. Ni var så snälla mot oss, respekterade våra önskemål och lät oss vara i bubblan när vi behövde. Han som filmade följde med oss under löpningen och sprang baklänges stora delar av loppet, all cred till honom! Vilken dedikation. Jag hoppas att ni hade lika roligt som vi hade och jag är glad att vi fick dela den här dagen med just er.
Jag har tittat på klippet de klippt ihop minst 47 gånger, det är så vackert och känslosamt och de har lyckats fånga glädjen on the spot. Mäktig känsla att ha loppet på film att se om och om igen, för tröttna lär jag aldrig göra. Och precis som förväntat gråter jag så kroppen skakar vid målgång.
Det här vill ni inte missa! Se programmet här.
Imorse gästade jag Nyhetsmorgon!
Tanken var att jag skulle åka hem igår men precis innan jag kom fram till Stockholm i onsdags ringde de och ville att jag skulle vara med på söndagen. Först sa jag nej för att jag hade biljett hem och hade planerat att träna men jag lät mig övertalas när jag hörde vad veckans tema var: psykisk ohälsa och självmord. Redan från början av den här resan bestämde jag mig att vara ärlig med det jag gått igenom, alla steg sedan jag blev sjuk, man kan liksom inte vara halvt ärlig och alltför kalkylerad i sådana frågor tycker jag. Jag skulle prata om mitt liv, ett öde, en resa och skulle jag censurera delar skulle det kännas oäkta. Jag har sagt det många gånger: jag delar med mig med förhoppningen att kunna hjälpa någon annan, jag tänker alltid: Vad skulle jag behövt höra och se när det var som värst? Skulle jag lämna ut den mest signifikanta händelsen skulle hela grejen förlora sin mening.
Men med det sagt brister det nästan alltid för mig när jag pratar om det, det är som att någon tar ett stadigt tag om mitt hjärta och försöker dra ut det genom min bröstkorg när jag tänker på den händelsen, på min lillebrors ögon när han såg mig och det blir än värre när jag försöker sätta ord på det. Även denna gång brister det för mig och klumpar sig i halsen, även om jag kämpar emot.
Jag vill också tala om för er att det här är ett ämne som ligger mig väldigt varmt om hjärtat. Tiden räckte inte till för att jag skulle säga det så jag säger det nu. Livet är orättvist, ibland slår det långt under bältet och hur stark, hur tuff och hur motståndskraftig man än är kan man hamna i en värld av total mörker och hopplöshet. Det kan hända alla. En stor eloge till TV4 som belyser detta och hjälper till att ta bort den tabustämpel som ofta finns när det kommer till självmord. Det är viktigt att vi vågar prata om det, även om det är obehagligt och svårt.
Jag har varit nervös varenda gång jag ska vara med på TV men denna gång kändes det extra angeläget att göra bra från mig.
Klippet kan ni se här eller nedan.