Currently Browsing "simning"

Nu står jag här, utanför min comfort zone.

Vaknade innan väckarklockan skulle ringa idag och åkte till Borås Simarena och simmade en stund själv. Det var första gången jag vågade göra det. Hej då comfort zone! Alternerade mellan bröstsim och ryggsim, tappade räkningen efter 16 längder. Blev nog för exalterad! Klockan 9 kom Jonas och vi simmade i en timme till.

Snabbt ombyte och sen hämtade Kajsa mig och vi åkte till Onyx för att planera och fixa inför morgondagen. Jag fick nämligen ett samtal igår och imorgon är det dags för en stor grej. Det är tur att Kajsa finns vid min sida och påminner mig att jag måste våga när det blir för mycket för mig att ta in. Hej då comfort zone!

Sedan körde vi ett intervallpass på spinningcykeln. Med tanke på att jag igår fick för mig att avsluta ett redan tungt pass med sex extra set knäböj får det vara tillräckligt med träning för idag. Hoppas att ni haft en riktigt bra dag, vi hörs imorgon igen!

/ / / /

Sedan i lördags har jag bränt av sex träningspass: ett simpass, två spinningppass och tre styrkepass. Det känns bra i kroppen och jag har fått bra med sömn och återhämtning.

Igår simmande jag med Jonas. På förra veckans pass var jag stressad, andades fel, svalde alldeles för mycket vatten igen och ingenting gick som jag ville. Det var så katastrofalt att jag var på vippen att smsa honom och säga rakt upp och ner att jag inte tänker komma idag.

Som person är jag otålig och resultatinriktad. Det är ingen bra kombo. Sista passet vägde tungt på mina axlar. Tur är väl det att jag är envis också. Stop whining, tänkte jag om mig själv och packade väskan surt. I omklädningsrummet bytte jag om och var sur. Satte mig vid poolkanten och surade lite också.

När jag hoppade in i vattnet bestämde jag att lämna allt gnäll och negativitet på land. Nu var det liksom färdigsurat. Sedan gjorde jag mitt bästa simpass någonsin. Jag har lärt mig att det ofta är så, när man är beredd att kasta in handduken och checka ut- men inte gör det – det är då the magic happens.

Nyss hemkommen från ett spinningpass med bästa Lina på Onyx. Bilden här ovan är på en cykel som står i spinningsalen, så retro och så snygg!

/ / / /

Idag har jag varit på mitt femte pass i Borås Simarena.

När jag och Kajsa förberedde saker och ting inför denna satsning ringde vi kansliet för att höra om det finns någon som kan hjälpa oss med simningen. Kajsa pratade med Jonas Söderberg som är sportchef på Simklubben Elfsborg. Han har privatundervisningar och efter att ha träffat honom kändes det ännu roligare att komma igång med simningen. Jag har ofta sagt att jag vill jobba med bra människor, men att träffa så många kunniga, goda människor som jag tycker om att spendera tid med är ett privilegium. Jonas tillhör den skaran.

Första passet gick sådär, sämre än vad jag hade förväntat mig. Simmössan var helt skev, det kom in vatten i simglasögonen och jag svalde så pass mycket vatten att jag är säker på att de behövde fylla på med vatten i bassängen när jag gick därifrån. När jag var liten tyckte någon unge att det skulle vara roligt att sätta sig på mitt huvud för att dränka mig när vi badade i en sjö. Paniken kom snabbt och sedan dess har jag varit obekväm i vattnet. Jag gick på ett otal simskolor men lärde mig aldrig att simma, anledningen var framförallt att jag hade glasögon och inte ville ta av mig dem i vattnet. De andra barnen retade mig för att jag hade stora ögon, så jag försökte simma med glasögonen på och tiden gick åt att hålla i dem och inte till att simma. Jag lärde mig simma bröstsim (äntligen!) när jag var 14 år.

Att då 17 år senare befinna sig i vattnet, utan några underben var läskigt. Jag vågade knappt doppa huvudet, ville hålla i linan och ville hem. “Winners never quit” – jag upprepade det i mitt huvud hela tiden. Jag däckade direkt när jag kom hem och sov fem timmar i sträck.

Det var och är fortfarande mycket fokus på vattenvana på passen. När jag hade fötter var min safe place när jag hade fötterna på botten och visste att här står jag stadigt. Nu är det på rygg i vattnet, där kan jag vara så länge det behövs och det är där vi försöker omprogrammera min hjärna och min kropp till att ta sig när jag blir obekväm.

Det underliga är att jag kan köra flera pass på gymmet om dagen och det är inga problem alls. Men en timme i vattnet och sen finns det ingenting kvar. När jag kommer hem är jag så hungrig och så trött. Idag sov jag “bara” tre timmar. Det går framåt (:

/ / / /