I mars 2012 drabbades jag av en sjukdom som nästan tog mitt liv. Jag överlevde men tvingades amputera mina underben. Allt var svart.
Jag återfann viljan att leva med hjälp av träningen. Den blev min medicin, min psykolog, min bästa vän, min klagomur. Här fick jag ut all min ilska, all sorg.
I träningen kunde jag bygga upp mig själv. Inte till den person jag var innan jag blev sjuk. Henne varken kan eller vill jag vara längre. Utan till en ny, starkare, bättre Shahrzad. En Shahrzad 2.0.
Här på bloggen följer du min resa mot mitt första triathlon i olympisk distans. Mina ups and downs. Jag börjar verkligen på ruta ett. Jag kan inte frisim och har aldrig löptränat. Cykel har jag testat. När jag hade underben.
Klicka HÄR om du vill läsa mer om mig, sjukdomen och händelseförloppet. Texten är skriven av den eminenta Anders Nygren.
Lets kick some ass. Adventure awaits!