Jag kom hem från Salzburg på söndag kväll. Landade i Arlanda och åkte hem från Stockholm på måndag förmiddag och direkt tlll gymmet. Home is where the gym is osv.

Det var fina, soliga dagar i Österrike och kändes skönt med miljöombyte men nu har jag bestämt mig för att det inte blir några mer resor framtill Stockholm triathlon. Både Kajsa och Jonas påpekade flera gånger att jag ska se till att njuta av min lediga tid men jag kunde inte det. Alls. Känner mig stressad, kan inte varva ner och det känns inte alls bra att vara ifrån träningen. Inga varningsflaggor whatsoever, men det är bara mycket att stå i nu och det är jag inte annat än glad över. Får åka iväg någonstans som belöning när jag gjort mitt triathlon istället.

Har tränat tre pass sedan jag kom hem, ett simpass imorse som gick dåligt. Kände mig så trött i kroppen och hade ingen kraft i armtagen. Är lite sur om jag ska vara helt ärlig, ska lägga mig tidigt ikväll och försöka igen imorgon.

Har ni ätit semla?

/ / / /

Imorse skickade Craft Sportswear ut ett pressmeddelande där de skrivit om mig och jag har fått höra att det varit bra respons på artikeln. SÅ roligt! Ni kan läsa pressmeddelandet här.

Imorgon bär det av till Salzburg och blir paus från träningen i några dagar. Hoppas på bra wifi på hotellet så att jag kan uppdatera er. Ha en fin dag!

/ / / /

…helt enkelt. Imorse tog jag en välbehövd sovmorgon och vaknade först 10:35. Solen sken så vackert här i Borås. Åkte direkt till gymmet, tänkte att nu när det är så fint väder kommer jag vara helt ensam men det var verkligen smockat. Fick revidera mina planer och körde axlar och ben idag. Avslutade med 8 reps x 6 set marklyft på 60 kg, då vet man liksom att man lever.

Åkte därifrån till simhallen precis när det öppnade och simmade igenom ett pass jag fick från min simtränare Jonas i fredags. Det var nästan ingen där och vattnet i bassängen såg ju fint ut, glittrade i solljuset. Jag tänker ofta på hur lyckligt lottad jag är att Jonas finns och att han lär ut simningen på det sättet han faktiskt gör. Han är sträng, vilket jag gillar men så oerhört pedagogisk. Han läser av när jag tappar hoppet och påminner om att det går framåt, ibland när jag mesar ger han mig en utmaning och säger: “Men jag tror inte att du kommer fixa det” och trycker på helt rätt knappar för att jag ska skärpa till mig. Pappa berättade att när jag var liten brukade vi åka till Kaspiska havet och även om han höll mig i sin famn brukade jag skrika och gråta vid blotta synen av vattnet och ju närmare han gick, desto mer skrek jag. Och nu simmar jag frivilligt, who knew? När Kajsa ringde Borås Simarena när den här resan skulle påbörjas i september förra året var det kanske en slump att hon blev kopplad till Jonas och att han valde att hjälpa oss, jag hade aldrig fixat det utan honom. Nu när jag skriver det här saknar jag honom massor, vilken tur att vi ses på tisdag igen!

/ / / /

Jag uppdaterade förra inlägget men jag skriver här igen: Föreläsningen är nu tyvärr slutsåld. Jag fick ett samtal innan lunch dagen efter de släpptes, då hade det inte ens hunnit gå 24 timmar och biljetterna var helt slut. Finner inga ord alls, är överväldigad och rörd. Jag önskar att alla kunde komma men av säkerhetsskäl rymmer lokalen inte fler.

Igår var jag iväg på fotografering på uppdrag av en tidning. Går det här vägen är det stort, håll nu tummarna stenhårt för mig är ni snälla! Som vanligt får jag inte säga mer än så, men jag visar två behind the scenes från min ena outfit. Mamma var med en liten stund och det var skoj, men hon började förstås oroa sig för saker sådär som bara mammor kan. “Spring inte för snabbt, ramla inte” sa hon från andra sidan lokalen och jag kunde inte hålla mig för skratt, såg helt flummig ut på bilden och totalfailade i löpsteget. Mammor är världsbäst!

RW4

/ / / /