Imorse gästade jag Nyhetsmorgon!
Tanken var att jag skulle åka hem igår men precis innan jag kom fram till Stockholm i onsdags ringde de och ville att jag skulle vara med på söndagen. Först sa jag nej för att jag hade biljett hem och hade planerat att träna men jag lät mig övertalas när jag hörde vad veckans tema var: psykisk ohälsa och självmord. Redan från början av den här resan bestämde jag mig att vara ärlig med det jag gått igenom, alla steg sedan jag blev sjuk, man kan liksom inte vara halvt ärlig och alltför kalkylerad i sådana frågor tycker jag. Jag skulle prata om mitt liv, ett öde, en resa och skulle jag censurera delar skulle det kännas oäkta. Jag har sagt det många gånger: jag delar med mig med förhoppningen att kunna hjälpa någon annan, jag tänker alltid: Vad skulle jag behövt höra och se när det var som värst? Skulle jag lämna ut den mest signifikanta händelsen skulle hela grejen förlora sin mening.
Men med det sagt brister det nästan alltid för mig när jag pratar om det, det är som att någon tar ett stadigt tag om mitt hjärta och försöker dra ut det genom min bröstkorg när jag tänker på den händelsen, på min lillebrors ögon när han såg mig och det blir än värre när jag försöker sätta ord på det. Även denna gång brister det för mig och klumpar sig i halsen, även om jag kämpar emot.
Jag vill också tala om för er att det här är ett ämne som ligger mig väldigt varmt om hjärtat. Tiden räckte inte till för att jag skulle säga det så jag säger det nu. Livet är orättvist, ibland slår det långt under bältet och hur stark, hur tuff och hur motståndskraftig man än är kan man hamna i en värld av total mörker och hopplöshet. Det kan hända alla. En stor eloge till TV4 som belyser detta och hjälper till att ta bort den tabustämpel som ofta finns när det kommer till självmord. Det är viktigt att vi vågar prata om det, även om det är obehagligt och svårt.
Jag har varit nervös varenda gång jag ska vara med på TV men denna gång kändes det extra angeläget att göra bra från mig.
Klippet kan ni se här eller nedan.
Idag var det dags igen: FRA-slingan på Ekerö. Väntar fortfarande på min cykel så jag fick låna en från David, stort tack för det! Den hade elektriska växlar så jag fick testa på det. Lite strul hade vi med inställningarna på cykeln och bästa Niels kom som räddaren i nöden och hjälpte till, tusen tack!
Min fjärde gång på cykel i Stockholm och den här vägen är bra att återvända till, för jämförelse. Allt som allt känner jag mig starkare och stabilare på cykeln. Amirs son Tiam var med och med sina 12 år är han så duktig som trampar i samma fart som oss med längre ben. Vi hade med Lotta som gör ett reportage om mig och hon både filmade och fotograferade när vi cyklade runt. Det ska bli så spännande att visa er resultatet.
I sista slutspurten tog jag i för fulla muggar och kom upp i 46,2 km/h. Trodde knappt att det var sant och fick dubbelkolla med Amirs cykeldator (han cyklade framför mig) som visade samma hastighet. Det vilar något magiskt över cykeln och cykelsporten. Man får liksom aldrig nog.
Imorse publicerade Polar ett inlägg om mig på sin Facebooksida.
Shahrzad – Vägen till triathlon. Utan fötter.
Shahrzad är sedan maj 2012 dubbelamputerad efter en meningokockinfektion. Hon svävade mellan liv och död i 13 dygn. Alla organ var utslagna av infektionen förutom hjärnan. Utdömd av en hel läkarkår och dömd till ett liv i rullstol med dagliga mediciner och dialys resten av livet.
Fyra månader efter sin amputation startade Shahrzad sin resa tillbaka till ett aktivt liv. Utan mediciner, utan dialys men fortfarande i rullstol bokstavligen kröp hon från rullstolen in till träningslokalen.
Idag tränar Shahrzad 10-12 pass i veckan med proteser, sällan begränsad av sin funktionsnedsättning. I augusti 2015 ska Shahrzad göra sin första triathlon i Olympisk distans: 1 500 m simning, 40 km cykling och 10 km löpning. Med proteser.
Vi är så djupt imponerade av denna enastående kämpe, som tagit revansch på döden mot alla odds! Det är verkligen en stor ära för oss att få vara med och stötta Shahrzad.
Foto: Patrik Johäll, Superstudio
Tack för de fina orden!
Hallå från Stockholm!
Ikväll har jag varit på träningskväll inför Stockholm triathlon, den första av många. Vi höll till i Huvudstabadet i Solna och det var himla roligt och lärorikt. Många coacher fanns på plats och gav tips och råd när det kommer till simning i öppet vatten, cykelmomentet och hur man ska göra i växlingarna för att vara tidseffektiv.
Eftersom det var första tillfället presenterades samarbetspartners och även jag som en av ambassadörerna för tävlingen. Alla applåderade och jag var generad och glad på samma gång.
Ska ni delta i tävlingen och bor i Stockholm tycker jag verkligen att ni ska vara med. Framtill augusti är det helt gratis att delta men de tre sista gångerna är enbart för de som är anmälda till tävlingen. Kom bara ihåg att anmäla dig! —-> klicka!
Kommande träningskvällar:
9 juni
16 juni
23 juni
30 juni
7 juli
14 juli
21 juli
28 juli
4 augusti (endast anmälda till Vattenfall World Triathlon Stockholm)
11 augusti (endast anmälda till Vattenfall World Triathlon Stockholm)
18 augusti (endast anmälda till Vattenfall World Triathlon Stockholm)
Tidningen #Try Triathlon som jag är med i delades också ut och jag passade på att ta några bilder (: hashtag happyface.
