Min första podcast!
Det här avsnittet spelade jag och Petra Månström in någon gång i april, och nu ligger det ute att lyssna på. Jag tycker om avsnittet väldigt mycket och det har jag helt och hållet Petra att tacka för. Intressanta och viktiga frågor, och variation från det som jag vanligtvis brukar få svara på. Heja Petra!
Till Maratonpodden för att lyssna.
Jag vill också passa på att tacka alla för feedback till det här avsnittet, så otroligt värdefullt och upplyftande för mig att läsa era kommentarer! Tack!
Förra veckan gästade jag P5 Sthlm via länk i Borås. Kändes konstigt att sitta ensam i en studio, prata med någon jag inte kunde se och samtidigt veta att alla kan lyssna på det. Det bästa med radio ändå tycker jag är att jag kan se ut hur som helst utan att någon vet, här satt jag i svettiga träningskläder och pratade rakt ut i luften. Teknikens under!
Det sändes dessutom på min lillebrors födelsedag och programledaren Robert och jag hade en liten överraskning till honom.
Lyssna här.
Vad för jag för den? Förstasida på DN! Trodde inte mina ögon när Lotta Härdelin (som satt ihop hela artikeln) skickade en bild till mig när jag var hos Kajsa i Mollösund – tidningen gick nämligen inte att få tag på där.
Lotta har fotat, skrivit och redigerat så fint tycker jag. Det började hagla våldsamt när hon filmande simningen, gjorde sig bra på film och bild men gjorde lite ont i ansiktet (: Mina simglasögon är lite finurliga också, man kan tro att jag inte tittar på Jonas när han instruerar. I ögonvrån finns han alltid.
Jag är också så glad för att hon skrev om mina tränare som gör ett sådant fantastiskt jobb, ofta när någon intervjuar vill de bara skriva om mig, det är trist tycker jag, vi är trötta på att höra om mig nu. Här har vi tre människor som lägger ner tid, engagemang och hjärta i det de gör för mig och med mig, klart de ska lyftas fram – #teamshahrzad for the win!
Och som alltid, TACK för era meddelanden och kommentarer på sociala medier, jag slutar aldrig förundras. Hurra för att ni finns!
Artikeln och filmen hittar ni här.
Förra veckan var jag och coach Jonas på Almenäs i Borås för att jag skulle testa öppet vatten simning för allra första gången någonsin. Hade nog skrämt upp mig själv en hel del genom att läsa för mycket om andras dåliga erfarenheter. Tydligen skulle det vara som att stirra ner i en bottenlös avgrund, det skulle vara kallt, obehagligt och skrämmande. Om man sväljer vattnet kan man bli dålig i magen. Det är alltid dumt att googla sjukdomar och läskiga saker, för det står bara massa tråkigt ändå.
Hade puls på nästan 150 när jag skulle hoppa i från bryggan men eftersom Jonas var med visste jag att jag kan hänga på honom som jag alltid gjorde i början när vi simmande i bassängen. Det var sanslöst kallt, knappt 15 grader sa Jonas. Sedan sprattlade jag runt lite och var frusen och rädd för att få vatten i munnen men sedan sa jag högt: Sluta tönta dig Shahrzad.
Det är inte läskigt att öppna ögonen under vattnet, det är mestadels mörkt. Enda problemet var att jag simmade snett, inget svart streck att följa. Försökte följa Jonas fötter men det gick heller inte bra, plötsligt försvann dem! Man blir heller inte dålig i magen om man råkar svälja lite, själv fick jag en kallsup.
Jonas räknade det till ungefär 1600 m. Sedan satte vi oss på en bänk, lite frusna och drack kaffe, en perfekt start på dagen! Tänk bara på att ni inte ska simma själva, man kan få kramp och annat oförutsett kan hända och då är det bra att ha med sig någon.
Imorgon kör vi igen, det ser jag fram emot! Stor kram så länge.