THANK YOU NOTES

Jonas och jag pratar ofta om livet och vardagen innan och efter passen, under passen instruerar han bara. Ofta säger han saker som jag inte förstår förrän långt senare. Som idag när jag gick igenom kommentarerna och mailen jag fick från er från förra inlägget. Då trillade poletten ner.

Innan ett simpass inomhus för länge sedan pratade vi om Jonas och hans jobb (han är sportchef på Simklubben Elfsborg), men han har varit elitsimmare. Jag frågade honom om han inte vill börja simma på hög nivå igen och han gav mig ett underligt svar. Något i stil med: Jag gillar simningen men jag gillar jobbet jag har än mer. Mötet med människor som korsar ens väg och man tror att det är helt random men de sätter sina spår, man får vänner för livet. Man ser de utvecklas och man utvecklas tillsammans med dem. Det är det jag gillar mest med mitt jobb, möten med människor. Du kommer också se det senare när denna satsning är över, du kommer ha vänner för livet och människorna du träffar kommer lämna spår som inte går att sudda ut. Idrotten är en grej, människorna en annan. 

Jag förstod ingenting. Förstås. Ensamvarg som jag är, målinriktad som jag är. Men idag stod det så klart inför mina ögon.
Dessa människor – Ni. Ni är mina vänner, ni är min livboj. Ni lyfter mig när jag är nere, de flesta av er har jag inte ens träffat. Kanske det mest oväntade som hänt mig under denna resa, dessa möten. Ni berör mig och ni lämnar spår i mitt hjärta som inte går att sudda ut. Tack för det, tack för att ni ser till att ensamvargen inte är så ensam, trots allt.

/ / / /

2 comments

  1. Hej kära Shahrzad, jag har inte lyckats kolla din blogg tidigare än idag medan jag är i Iran. Jag måste verkligen säga att jag har saknat dig och din fina blogg. Idag har jag lyckats att läsa den senaste du har skrivit, mycket fint som vanligt. Jag håller tummarna för din stora dag. Kram Giti

  2. Hej Shahrzad! Tyvärr kunde jag inte publicera en bild här i kommentarsfältet, men jag vill att du ska veta att jag just nu sitter i ett linne med texten ”Jag hejar på Shahrzad” på, och det är linnet jag kommer köra Stockholm Triathlon olympiska distanser i klockan tio på söndag.

    Jag gjorde min första triathlon – min första tävling någonsin – 2010. Jag minns hur sjuk känslan av att se mål var, och då hade jag ändå ”bara” gjort sprintdistanser. Efter det är jag helt hooked på tävlingar och ska nu försöka göra en svensk klassiker, trots att jag innerst inne är en latmask. Du är en av mina inspiratörer under det här året.

    Hoppas att du får en grym dag på söndag och att du får (liksom jag fick) uppleva den där otroliga känslan av att avsluta en tuff tävling och vara så sjuuuuuukt stolt över sig själv. LYCKA TILL!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *