Andra och sista dagen i Stockholm. Först hade jag ett möte och sen träffade jag upp Amir för att cykla. Denna gång fokuserade vi mer på tekniken än distansen.
Jag gör fortfarande misstaget att jag trampar för tungt i uppförsbackar, det har jag med mig från spinningen tror jag. Där är det enda mätbara pulsen och jag drar ofta på motstånd och när man cyklar ute ska man växla ner i backe. Mycket träning på att växla och att göra det på känsla. Jag tittar tydligen ofta ner mot mina pedaler, och det gör jag helt utan att tänka, också från spinningen.
Den här minibilden ovan är allt jag har att visa från dagen men där ser ni också mina superawesome Oakleyglasögon jag fick med mig från Glasögonmäster. Hur SNYGGA?!
Många timmar i sadeln för mig nuförtiden, inomhus tyvärr till följd av avsaknad av racer. Då är bra peppmusik den viktigaste komponenten, här har ni mina favvisar just nu – och några låtar som aldrig går ur tiden. En timme och tio minuters pedalmosande.
ZzZzz från soffan. Idag har jag cyklat igen i Stockholm. 43 km sammanlagt och jag är minst sagt nöjd.
Träffade Agneta Sjödin som också var på cykeltur. Åt lunch med henne och tog rygg på vägen hem, tills hon försvann efter att jag låg på bromsen för länge i en slingrig nedförsbacke. Lite orutti kan man tycka men jag har inte tid att göra illa mig såhär nära inpå tävlingen. Så jag bromsar. På Stockholm triathlon bromsar jag inte. Hon var snabb också bör tilläggas (:
Cykelvärlden är en värld för sig, en hel vetenskap. Det här har jag lärt mig idag:
– Fika är A och O för cyklister. Ingen cykeltur utan fika. Jag har fikat två gånger idag.
– När man cyklar har man inte på sig underkläder, för det skaver. Visste ni det? Jag är helt förundrad, vet inte om det är för mig. Men på vägen hem lärde jag mig att skav inte är för mig heller. AJ!
– Man måste alltid smörja in sig. Ni vet… där det skaver.
Nu blir det ZzZzz på riktigt. Godnatt!
Minst en gång i månaden drabbas jag av migrän, den sammanfaller ofta med min menstruation. Tidigt igår morse tränade jag med Kajsa och efteråt kände jag att det var på väg. Det börjar som en knackning bakom mitt ena öga och eskalerar till känslan av att någon antingen borrar eller hamrar inuti min hjärna. Hinner jag inte använda smärtstillande eller nässpray i tid bryter det ut.
När jag kom hem efter träningen hann jag knappt innanför dörren innan jag spydde. Två stycken Alvedon och nässpray senare somnade jag med öppet fönster och förtäckta ögon. Vaknade fem (!!) timmar senare och mådde ännu sämre. Sov och spydde mer eller mindre bort hela dagen.
Imorse hämtade Kajsa mig och jag nämnde halvvägs till gymmet att jag mått riktigt dåligt igår. Hade jag gjort det tidigare hade hon kört hem mig och ordinerat vila. Sanningen är den att jag fortfarande hade ont i huvudet då men jag vägrade spendera en hel dag till i sängen. En kvart in i spinningpasset var huvudvärken borta och det var ingen som varken knackade eller borrade längre. Träning i mitt hjärta – min medicin, min frizon, min bästa vän, mitt svar på allt. Orkade inte med några höga pulstoppar idag, var egentligen bara överlycklig över att inte ha ont.
Simmade efter och även Jonas var motvillig till att träning, när jag inte heller hade ätit igår men jag insisterade. Fick simma till slut, om än lugnt och inte i hög fart.
Nu ska jag spendera resten av kvällen i sängen och försöka äta ett ordentligt mål mat. Ha en fin fredag!
- newer posts
- 1
- 2
- 3
- 4
- 5
- 6
- older posts