I november, strax efter artikeln i Borås Tidning fick jag ett samtal av Agnes Windelhed som arbetar som journalist på SVT Sport. Hon undrade ifall jag ville ställa upp i ett reportage. Jag tackade givetvis ja och igår kväll, på uppesittarkvällen sändes det på Sportnytt.
Vi spenderade många timmar tillsammans och jag har ingen aning om vilka delar de skulle använda i reportaget. Jag var nervös som alltid men tycker att det blev riktigt bra! Tack till Uddetorp Säteri för att vi fick filma djupintervjun i hos er och tack till Agnes och Leif för att ni porträtterade mig och Kajsa så fint, känslosamt och sant.
Hela reportaget med text finns att se HÄR och nedan finns videon.
Idag hämtade jag min Polar V800. GPS är inbyggt och den har så många funktioner att det är helt sinnes.
– Fitness Test – Håll koll på exakt hur din kondition utvecklas.
– Ortostatiskt test – Ta reda på din nuvarande träningsstatus med hjälp av ortostatiskt test.
– Running Index – Håll reda på hur dina löpresultat utvecklas.
– OwnCal – Håll reda på exakt hur många kalorier du har bränt.
– Träningsbelastning – Visar hur träningen påverkar och belastar din kropp.
– Träningseffekt – Få feedback direkt efter träningspasset om hur effektiv din träning har varit.
– Återhätmningsstatus – Hitta balansen mellan träning och återhämtning med hjälp av återhämntningsstatus.
Det finns även en Polar Flow-app där man kan planera och analysera sin träning, direkt i mobilen och även på webben. Man får reda på sin sovtid och sömnkvalitet, den varnar dig om du varit inaktiv för länge och är vattenresistent upp till 30 m så jag kan ha den på mig 24/7. Jag som är statistiksknörd och älskar det mätbara kommer ha riktigt kul med denna pryl. Det ska bli roligt att mäta och följa mina framsteg, lite som en morot då och då ifall motivationen tryter.
Stort tack till Polar för att ni teamar upp med mig, känner mig väldigt hedrad och tacksam.
Imorse hade jag det stora nöjet att gästa Metropol morgon med Gurgin och Lisa. Ja precis, live radio. Who knew?
Vi pratade lite blodförgiftning, lite amputation och proteser och ganska mycket triathlon. En kalasbra start på dagen!
Intervjun finns att lyssna på här: LÄNK <— klicka! (öppnas i ny flik)
Om du lovar att inte säga det här till någon får du läsa det. Det blir vår lilla hemlighet okej?
Ibland, inte alls så ofta som man tror har jag riktigt dåliga dagar. Jag vet redan när jag vaknar att det här är en dålig dag men jag kämpar emot ändå. Jag gör saker som gör mig glad. Jag tränar. Ringer mina vänner. Kramar mamma. Leker med hunden. Sätter mig på trappan utanför vårt hus och andas in den krispiga luften. Jag försöker fly men blir skjuten i ryggen. För innerst inne vet jag ändå: Idag är ingen bra dag.
Idag hatar jag mig själv. Hatar allt jag vet om livet och alla minnen som är fastetsade. Ärren på mina armar är bevis för de där äckliga såren som blev kvar trots att alla celler i min kropp kämpade emot. Och mina ben, konstanta påminnelser om det som gick förlorat, som gled ur mina händer fast jag kämpade. Oj, som jag kämpade. Och förlorade. Det är smärtsamt att vara så varse om livets skörhet, sin dödlighet. De dagarna hatar jag mina proteser mest av allt. Jag hämtar min rullstol och lägger mina proteser under sängen för att slippa se dem, som ett trotsigt barn envisas jag med att de kanske inte finns om jag låtsas att det är så, Vi leker osynliga leken ett tag men det slutar alltid med att jag kryper under sängen för att hämta dem. De är ju trots allt det enda transportmedel jag har. De är en del av min kropp nu. Då tittar jag på mina proteser med kärlek, med dem på mina ben är jag så nära att vara hel som det går.
Hjärtat slår hårdare och snabbare. Då vet jag, nu händer det. Som kanoner spränger känslorna igenom min bröstkorg, just idag är det mest hopplösheten. När tårarna strömmar ner för mina kinder i en löjlig fart och allt smakar salt kapitulerar jag. Just idag blev jag besegrad Sedan övergår allt till hat igen. Hat för det som hände. Hat för livet jag tvingas leva och hat för de här otympliga proteserna som är som fotbojor.
Strax därefter kommer skammen. Jag borde skämmas, jag lever ju, jag bor i ett land där man får proteser alldeles gratis. Åh dumma, dumma Shahrzad.
Men sedan förlåter jag mig själv, jag får ha dåliga dagar, Jag får det. Det är okej. Man kan inte vara stark jämt. Det enda jag gör är att vänta, även om tålamod är en egenskap jag saknat så långt tillbaka jag kan minnas. Jag väntar, för att jag vet att det är lönlöst att kriga. Jag har inte turen på min sida idag.
Ikväll vill jag inte finnas där ute, vill inte synas. Jag gömmer mig istället i skenet av min röda lampa tills det här är över.