I november förra året publicerade Craft Sportswear detta inlägg på sin Facebook-sida:
Jag hade ingen aning om att inlägget låg uppe men såg att statistiken på bloggen sköt i höjden. Undrade ett tag vad det är som hänt och när jag loggade in på Facebook förstod jag. Först blev jag hedrad och väldigt glad. Strax därefter trillade mailen på Facebook in, människor som skrev SÅ fina saker till mig, kommenterade på bilen och delade den. Slutade förstås med att jag blev så rörd av allt fint och grät (standard).
I söndags gjorde de det igen. Denna gång såg det ut såhär:
Jag hade simmat och blev helt stum när jag tittade på telefonen. Vad nu, tänkte jag. Då stod jag där igen, förstummad och med gråten i halsen. Tänk att de tror på mig, att de stöttar mig. Att jag får en plats bland alla deras fantastiska atleter.
Väl hemma tittade jag bland alla likes och såg att Helene Ripa gillat bilden. HELENE RIPA!!! För er som kanske inte vet är hon Paralympicsmedaljör i längdskidor, vann bland annat guld i Sotchi 2014. Hon har protes på sitt ena ben till följd av cancer när hon var 14 år. Jag var så lycklig att jag sprang runt hemma. Våran hund Sam trodde att jag ville leka och sprang efter mig och viftade på svansen. A good day to be alive, helt enkelt!
Tack Craft. Ni rockar!
Idag har jag och Kajsa varit iväg på något riktig skoj, som vanligt får jag inte säga vad det är men resultatet är färdigt om några veckor och då ska jag visa er. Tror att det kan bli himla bra!
Vi passade även på att springa lite. Det var första gången jag fick ta mina löpproteser for a spin utomhus, inte helt lätt att springa på ojämnt underlag men det gick bra. Och med bra menar jag att jag inte ramlade, är fortfarande lite svårt med högerbenet som gör ganska ont när jag springer. Det är ett väldigt känsligt område längst ner på benet. Svårt att säga varför men vi tror att det är nerver som ligger lite i kläm. Det finns lite olika metoder för att desensibilisera området som jag ska testa framöver och min ortopedingenjör jobbar på lösningar så att just det området inte ska belastas när jag springer. Då kan vi förhoppningsvis sätta igång med löpträningen på allvar!
Denna vecka är jag med i tidningen Allers. Det blev en väldigt fin artikel med ganska lite fokus på träning och mest fokus på min historia och bakgrund. Mamma kom i slutet av intervjun för att hämta mig och några av hennes tankar och erfarenheter finns med.
Jag blir sällan ledsen när jag berättar om det som hänt, när jag berättar det från mitt eget perspektiv. När jag däremot tänker på hur mina närstående måste ha känt kommer alltid tårarna. Jag tror att det är något som ofta glöms bort (är ju mest fokus på den som är sjuk) men folk i ens närhet drabbas också när någon insjuknar. Kanske för att de står på sidolinjen, hopplösa och utan att kunna hjälpa till.
Vi ska belysa detta längre fram.
Sven Magnusson står för både text och bild och han var snäll nog att skicka över några bilder till mig så jag kan visa er. Gillar mest den där jag går, ser så glad ut! Och hur mycket gillar vi mitt lockiga hår? Tack till Fanny på Salong Crush (klicka här för att komma till deras hemsida) som alltid trollar med mitt tjocka, omöjliga hår så det blir så fint, så fint!
Ni glömmer väl inte att följa mig på Instagram? triahtlonshahrzad, heter jag där. Kram på er!
- newer posts
- 1
- …
- 15
- 16
- 17
- 18
- 19
- 20
- 21
- older posts