BARA ETT ORD KAN SÄTTA ELD PÅ EN SKOG

Jag har försökt att cykla argt men det går inte, jag städat noggrant utan att det går över så jag försöker med att skriva. Allt går så hårt åt helvete just nu, ingenting känns bra. Kroppen är svullen, trött, orkeslös, gör ont precis överallt. Har jag tränat så mycket och så dedikerat för att det knappt 2 veckor innan loppet ska kännas såhär? Sån. Jävla. Fail.

Mardrömmarna finns där varie gång jag stänger mina ögon, att jag får kliva av för att jag inte orkar mer, att alla skrattar åt mig. Shahrzad som fick så mycket uppmärksamhet, som fick synas och höras i medier, som människor följde och peppade, som alla var snälla mot – hon får kliva av, hon pallar inte trycket. Så står jag där, värdelös precis som jag var efter min sjukdom. Misslyckad. Oduglig. Tänk om det blir så, tänk om jag inte kan.

Finns inget bra sätt av avsluta det här inlägget för allt är bara elände och skit. Adjö.

/ / / /

3 comments

  1. Jag tror att det är prestations ångest. Som före din sjukdom och även efter vill du vara bäst på att göra allt. Tänk på att målet är inte viktigt utan vägen dit. Försök njut av resan dit och allt löser sig. Det är inte många som har åstadkommit vad du är idag.
    Stor Kram <3

  2. Hi Shahrzad,
    I discovered you a rew days ago when reading an article in a magazine about you and now I have listened to a radio interview with you, read other articles and am following your blog. I have run the Göteborgs varvet for the last 6 years and even though I am completely average I train hard and care hugely about it. Its all about personal goals and pushing myself and liking myself for that. Your story has moved me and inspired me. You have honesty and ingretity and a strength of character that shines through. You will succeed in 2 weeks time , you won’t dissapoint anyone regardless of how you think it goes because we are humbled by people like yourself.
    H

  3. finaste du, vet du att du är redan en vinnare och hjälte i allas våra ögon och det oavsett om du genomför ett triathlon eller inte. Det är helt ofattbart att du inom loppet av tre år från att amputerat båda dina ben nu idag både springer, simmar och cyklar.
    Jag förstår att det nu delvis är jobbigt med den en press du känner från alla som följer dig och den bevakning som det är kring din person men vet du, strunta i prestation och tänk bara att det här ska bli roligt. När jag tränat för mina Marathon så är det så typiskt när det är sådär en två veckor kvar till loppet att jag inte känner mig tipptop och inbillar mig att jag har ont i halsen och tror jag ska bli sjuk men sen när startskottet går så är allt det där bortblåst och jag brukar känna mig stark och allt tränng som jag lagt ner kommer ut. Jag är övertygad om du kommer att känna detsamma när startskottet går för dig. Om du av någon anledning behöver bryta för att kroppen inte mår bra så känns det såklart surt men hälsan går först och det finns hur många andra lopp och utmaningar som helst som väntar. Låt inte dom negativa tankarna stanna hos dig utan låt dem bara passera. Remember, you are your own superhero! Jag hoppas att du snart kommer känna dig stark igen! Stor kram till dig finaste Shahrzad /Anna

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

you may like this post