A TERRIBLE CASE OF THE MONDAYS

Nuförtiden vet jag sällan vad det är för dag på veckan, jag har ju inget “vanligt” jobb. De enda dagar som skiljer sig från andra är tisdagar och torsdagar för då simmar jag med Jonas, resten av veckodagarna är en dag som alla andra. Jag känner sällan FRI-YAY… nu är det helg och nästan aldrig åh nej, det är måndag. Men idag, idag har måndagskänslan följt mig som ett grått moln hela dagen. Ni vet, när man inte riktigt orkar med sig själv och ifrågasätter hela sitt liv och alla val man gjort hittills.

Jag har reflekterat över det ganska mycket de senaste dagarna, mitt liv alltså. Det började med att någon frågade mig: Känner du att du får offra mycket för att kunna träna som du gör? Jag svarade spontant med att säga: Jag ser det inte som att jag offrar något, jag har bara fått omprioritera.
Sanningen är att jag får välja bort saker eftersom det skulle sinka min träning och flytta mitt fokus. Jag kan inte vara uppe sent på kvällarna för jag måste sova tillräckligt mycket för att återhämta mig. Jag kan inte äta alltför onyttig mat, även om hamburgare och pommes frites är det bästa jag vet, för då orkar jag mindre och presterar sämre på träningen dagen (och om jag har otur; dagarna) därpå. Så fort jag känner att något tar min energi måste jag avlägsna mig så långt bort det går för att finna ro igen, även om det ibland är mig själv som jag måste ta avstånd ifrån.

Ju närmare Stockholm triathlon och målet jag kommer, desto mer känner jag behovet av att omprioritera min vardag. Jag klagar inte, jag är okej med det. Jag valde själv att ha det såhär. Men när jag gör alla de här sakerna och inte har huvudet och kroppen med mig vissa dagar, det är då jag får måndagsångest. Som idag. Jag cyklade på morgonen, kroppen svarade med bra puls och bra uthållighet. Någon timme senare skulle jag springa och ingenting fungerade. Tankarna mal i huvudet och kroppen hängde inte alls med. Jag avbröt. Besviken på mig själv.

Nu har jag gnällt färdigt, både verbalt och mentalt. Jag kan inte alltid vara på topp, kroppen kan inte alltid vara hundra procent, ibland får man bara släppa det och säga: Imorgon börjar jag om!

/ / / /

4 comments

  1. Jag tror d va ngt i luften idag för jag hade samma känsla. Inget funkade idag. Började sjunga I hate Mondays :-/
    Om du va här skulle du få en stor Kram
    Puss <3

  2. Jag har en riktig skitdag idag. Försöker gå ner i vikt (har ca 40 pannor att bli av med), men orken och motivationen tryter. Vill bara käka något gott och sitta framför datorn. Så läste jag om dig i en kvällstidning och skämdes för varför jag gnäller. Trots allt du varit med om står du här stark och ska genomföra ett triathlon. Om jag bara hade hälften av din vilja och motivation… Du är verkligen en förebild och inspirationskälla. Kan du stå emot hamburgare och pommes, träna och inte ge upp så kanske jag också kan? Önskar dig allt gott och lycka till med triathlonet 🙂

    1. Tack för dina ord. Du kan också Ida! Och ibland har man dåliga dagar men så får det vara. Hoppas att du mår bättre idag 🙂

  3. Och även jag var på ett riktigt skithumör. Fick be om ursäkt till kollegor för omotiverad tjurighet.;) Det var nog något i luften för idag är det helt borta. Hoppas du har en bättre dag också!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

you may like this post