Minst en gång i månaden drabbas jag av migrän, den sammanfaller ofta med min menstruation. Tidigt igår morse tränade jag med Kajsa och efteråt kände jag att det var på väg. Det börjar som en knackning bakom mitt ena öga och eskalerar till känslan av att någon antingen borrar eller hamrar inuti min hjärna. Hinner jag inte använda smärtstillande eller nässpray i tid bryter det ut.

När jag kom hem efter träningen hann jag knappt innanför dörren innan jag spydde. Två stycken Alvedon och nässpray senare somnade jag med öppet fönster och förtäckta ögon. Vaknade fem (!!) timmar senare och mådde ännu sämre. Sov och spydde mer eller mindre bort hela dagen.

Imorse hämtade Kajsa mig och jag nämnde halvvägs till gymmet att jag mått riktigt dåligt igår. Hade jag gjort det tidigare hade hon kört hem mig och ordinerat vila. Sanningen är den att jag fortfarande hade ont i huvudet då men jag vägrade spendera en hel dag till i sängen. En kvart in i spinningpasset var huvudvärken borta och det var ingen som varken knackade eller borrade längre. Träning i mitt hjärta – min medicin, min frizon, min bästa vän, mitt svar på allt. Orkade inte med några höga pulstoppar idag, var egentligen bara överlycklig över att inte ha ont.

Simmade efter och även Jonas var motvillig till att träning, när jag inte heller hade ätit igår men jag insisterade. Fick simma till slut, om än lugnt och inte i hög fart.

Nu ska jag spendera resten av kvällen i sängen och försöka äta ett ordentligt mål mat. Ha en fin fredag!